Martin Luther King hade det. En dröm, som borde vara allas. Jag drömmer också, och vill att alla ska vara lika värda. Att vi ska ta hand om vår miljö, kunna erbjuda bra vård, omsorg och utbildningsmöjligheter - och att alla ska få tro på vad eller vem som helst och få älska fritt. Det är min ödmjuka lilla dröm.
(Den här Harlem-jeanskjolen har jag haft mycket kul i genom åren)
Så tänker jag på släktingar och vänner som är säg läkare, jurister, ingenjörer, journalister, reklamare, konstnärer, poeter, arkitekter, lärare, socionomer och företagare och så vidare. Alla av er som inte kommer från gamla pengar, utan genom nit, list och hårt arbete blivit just det. För att det varit möjligt.
Kom i håg det kära ni, att vi borde vara lite tacksamma över våra välsignade liv och de möjligheter som givits oss. Och värna detta ömt, varmt och med djup respekt. Det är väl den sanna amerikanska drömmen egentligen. Att kunna bli och få det man vill om man kämpar lite. Om ni inte begriper vad jag talar om kan ni väl börja med att läsa till exempel Per-Anders Fogelströms "Min Stad"-serie, bara för att att.
Hej!
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar