Summerade 2012 och attans vilket skitår! Tänker spotta mig i nävarna och rycka upp mig. Kämpa lite till. Ja, testa grejen med livet lite mer - och kanske har jag någon kompis jag kan ta en kaffe tillsammans med? Insåg att jag inte tagit en enda kopp kaffe med en enda kompis under 2012. Inte ett glas vin. Inte en enda utställning, lunch eller konsert självständigt. Nada. Så ni som tycker att jag är en kass vän, jag är jämlikt eländig, om det är till någon tröst? Men jag har fikat med familjen och jag har druckit god champagne, så någon jämmerdal är det inte. Det är bara gött att klaga lite, borsta dammet av rockaxeln och fortsätta söka efter mening och innehåll.
Eller inbillar jag mig att jag lever i ett socialt sammanhang tack vare Facebook? Att bli gillad och älskad på internetvis är en paradox. Jag minns hur sjukt obehagligt jag tyckte det var med Facebook; lägga ut en bild, trycka på en knapp och hela världens såg på. Sen sitter jag nu där och "gillar" och är "kompis" med människor jag inte känner - och de får tillgång till mig och min familj - och jag kan fortsätta kan häcka ute på landsbygden och jobba lite utan att träffa en enda vän i livet. Sedan tycker jag att Lotta Lundberg, även om sorgen har många ansikten och behov, har rätt i sin analys. Facebook, en populäritetsbarometer och låtsasvän i blåvitt. Kul och gosig, men våga vägra vara en vinnare hela tiden.
Men först ska Döden döden döden fira att det är balladvecka den här veckan!
Er/
Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar