Vi kan väl börja med att enas om att livet är orättvist? Att vissa föds med hälsa, tillgångar och begåvning. Andra är oförskämt attraktiva och några är dessutom osedvanligt intressanta tänkare och festliga prickar. Sådana som skrattar skönt, skrattar ut. Vissa får allt, en del något och andra väldigt lite. Men vi är alla människor och vi måste ta vårt ansvar. Vara vettiga mot varandra. Det är min skyldighet att vara trevlig mot mina medmänniskor, även om jag misslyckas dagligen. Det är min skyldighet och förbannade plikt att ta hänsyn och vara hyggligt bussig... Ville bara ha det sagt. Att det är ett sabla ansvar att vara och finnas och försöka göra det som känns mest rätt.
Ja, nu bajsar jag väl i det blå skåpet (förlåt, lite i förväg sådär), men vad är det här med RUT- och ROTavdrag egentligen? Återigen, jag är något så fruktansvärt dum när det kommer till ekonomi; min spargris är nästan alltid tom och jag saknar flådig utbildning, men vad tusan är problemet med RUT, och varför blev det ingen drängdebatt gällande ROT*? Klart grabbarna ska kunna försörja sig, annars stannar Sverige, eller?
Hur i helskotta resonerar man, när bara vissa människor får begagna sig av dessa bidrag? Alla skäller på långtidsarbetslösa och svårt sjuka, men inte på dem med inkomster över 250.000. Vi har haft städhjälp (och visst, jag är sjuk och trött så jag blir säkert förlåten mina synder), men det finns fler trötta och fattiga som skulle behöva hjälp - och jag har varit fattig i mina dagar så jag vet att bara det, i sig, kan tära och slita. No mercy there. Snälla läs här om ni är intresserade av fattigdomsbegreppet.
Antingen ska alla ha bidrag, eller ingen. Anders Borg, det finns inget liberalt med RUT och ROT, det är diskriminering. Det ska inte vara förbehållet dem med stadd kassa att ta sig råd med städhjälp, renoveringar och andra hushållsnära tjänster.
Som; "Nej lilla vän, du tjänar för lite för att unna dig lite lyx. Du får helt enkelt inte ens smaka en bit hummer, gå på massage eller köpa dig en sidenhatt. Det får bara vi som tjänar pengar göra. Bara vi ska få unna oss. Ta oss råd." Nu vet jag att om man har riktigt lite pengar så kan man troligvis inte gneta ihop till en vardagslyxpryl, men det ska fasiken inte vara förbjudet eller omöjligt som det är med ROT och RUT.
Sedan kan man fråga sig varför alla ser ner så på städning? Som att det vore något av det värsta man skulle kunna pyssla med? Återigen: HEJA HYGIENEN! Jag har städat på Arlanda och jag tyckte verkligen att det var roligt. Tala om kick för en resultatfixerad tonåring. Dessutom fick jag billiga resor och hann läsa tyskar på flygbussen. Party all night long för en 18-åring utan framtid. Arlanda våren 1988, det fanns baske mig inte en fimp i A-hallen under mina pass. Sedan är det klart att jag, som den jag är och formats att bli, kan mysa vid minnen av att städa på Arlanda, fikastunderna med Pirjo, kvarglömda Vouge och fylla på nötter inne i VIP-loungen. Jag flög till Solkusten för ett par hundra, för att aldrig återvända till skurvagnen. Jag fick lära mig spanska och studera jointrökandes män i bandanas på lagom avstånd och som grädde på moset höra buzzet om "ACIIIID" och "Second summer of love" istället... Också det en erfarenhet.
Skulle det inte vara på tiden att på riktigt värdesätta lite rent och snyggt samt omsorg om varandra, istället för att lägga det på billigaste entreprenad? Och ska ni skälla på RUT, bråka på ROT också, för jämlikhetens skull.
Fred/
Döden döden döden
* eftersom alla måste/tvingas/vill äga sina bostäder förstår jag givetvis att detta är helpoppis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar