Efter helg med besök, konsert och små vackra människobarn är jag slagen, men vid gott mod. Tanken så trög, så trög.
Igår doftade det vårregn i kvällningen och nu strålar solstolen tom i trädgården. Livet och dagarna och fantastiska nyheter, varvade med sorgliga. Är detta medelålderns diskreta charm? Att döden och livet ständigt nosar oss i hälarna? Att livet är för kort och ibland för alldeles på tok för svårt?
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar