Om föräldrastress (glasyren på tårtan)

Så fyller hon snart fem, min lilla största vackra. Snart fem år sedan livet tog sig en ny vändning, och nu är det dags för hennes hittills viktigaste födelsedagsfest med dagis-kompisarna. Kanske kommer tre, kanske kommer fem? Det ska bli korv, dans och fiskedamm, och kanske något till. Ballerinor på tårtan och frukt på spett. Så vimplar som ska strykas, ballonger blåsas och en mor i panik. Började läsa om kalastips i någon tidning och tårarna trillade. Att allt ska vara så snyggt, pyssligt och svårt. Tänker på (den beskäftiga) barnpsykologen på Nyhetsmorgon som sa att det är föräldrarnas ansvar att se till att baren blir populära och attraktiva på kompismarknaden: Att roliga och schyssta föräldrar samt grymma leksaker är det som gäller, om man vill ge sitt barn ett bra liv. Känner lätt liten stress. Press och lite ilska.

Huvudet håller på att gå itu, hjärnan som en tungt blöt tvättsvamp, värk i hela kroppen, sömnproblem, blå och varm i ett finger, ett hem i kaos och så dessa förväntansfullt glittrande barnögon; som strålade stjärnor, eller en solig dag till havs. Något vackert möter något ensamt, trött, tomt och tungt.
Jag kan leva med isolering och fattigdom, bloggen lättar dagarna lite, men inte att mina barn inte ska kunna få ha födelsedagskalas utan att mor går sönder. Det är pest och pina och en sinnessjukt stor dos oro. Skulle Region Skåne kunna komma hit och arrangera lite kanske? Och nej, det är inte bara att slänga fram ett paket glass och sätta på lite musik, det vet ni, även om många vill få det att låta så. Det ska städas (saneras), dekoreras, planeras och... listan fortsätter, och det allra mest frustrerande är att innan hjärnskadan så var detta en av mina styrkegrenar: Greja festen! Jag älskade arrangemang, på riktigt och verkligen (!), och nu klarar jag inte ens av att planera längre än till A, om ens det, sen säger hjärnan stopp. Det blir svart. Och barnen, de snälla, söta barnen då?

Heja nya veckan då!

/Döden döden döden tröttare och gnälligare än någonsin, men det vänder. Bara några dagar kvar, sen vila... Eller möte med den ovissa framtiden.