Det finns eviga röster.
Barnets minnen,född för så länge länge sen.
Pratade i telefon med Allan Edwall en gång och det var som att smälta ihop och bli till ett barn. Litet, busigt och snällt: Lycklig och trygg. Det fanns Tages röst. Det fanns många, men kanske är det Lenas jag minns allra bäst? En snäll hes liten stor röst.
Och för att det är Valborg och jag lyckligtvis inte befinner mig i Ingmar Bergmanstan firar jag våren med en filmsnutt (med trudelutt) från förr.
Puss!
/Döden döden döden
Skål Valborgsfirare. Här dricks det bara kaffe. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar