Vår stund på jorden

Del av Ophelia av John Everett Millais

”Kommer tiderna bli kvinnligare
eller kommer vi att dö?”
(Katrine Kielos)

Eftersom jag bara kan tänka och skriva hjälpligt så är det min förbaskade plikt och skyldighet att slå ett slag för lite hederlig journalistik och de journalister som kämpar i motvind. Det varslas och sägs upp i allt raskare takt, samtidigt som det väl aldrig delats och konsumerats så mycket skriven media som idag (nästa steg torde bli ett Spotify-liknande system för artiklar och tidningar)?  Vi står vid kanten av en avgrund just nu. Så upplever jag stämningarna i alla fall. Det händer något med oss, vår moral och jord, och jag tror att de flesta av oss åtminstone förnimmer känslan av förändring. En moralisk brytningstid.

DN:s artikelserie tar upp detta ur ett miljöperspektiv: Min stund på jorden, idag Katrine Kielos.  Om ni inte orkar läsa dessa intressanta artiklar, sammanfattas en del av problematiken här.

Så debatterna. Kommer att tänka på debatterna. Vilka som inbjuds att debattera. Vilka tackar ja? Vilka tackar nej, och vems ord hindras, och av vem eller vilka i så fall? Jag har ingen aning om huruvida en författare av en debattbok har rätt att kräva att få veta vem hen ska möta i en debatt. Om det ens är lämpligt? Men som människa i en demokrati är jag väldigt intresserad av att veta vilka som är tysta och vilka som tystas. Skulle man vänligen kunna skriva ut alla som vägrar vara med, eller de som hindras? Ibland är nämligen det mer intressant än själva debatten i sig. 

/Döden döden döden är trött