Och så en låt till

Hjärtat till vänster

Hjärta

Jag blev lite förbryllad, när M Silberstein på SVT beskrev det som att MP nu klart tagit steget åt vänster när de på kongressen röstade mot fria vinstuttag i allmännyttan, samt fortsätter med idén kring kortare arbetsvecka (läs blogginlägg 25 maj). Lönsamhet och hållbarhet, trodde jag att det var? För det första, måste det goda hållbara tänkandet vara vänster? Har då större delen av svenska folket fel, alternativt skulle vara vänsterpartister, för att de anser att de pengar de betalat in till skola och vård och så vidare, ska användas till det de var ämnade? Kan någon på ett pedagogiskt vis förklara för mig varför man inte vill satsa pengarna i den egna verksamheten; få den att blomma, bli attraktiv och lönsam (högre löner och avkastning, lägre dödlighet, bättre vård, större lärande, samt bli säkrare och mer kvalitativ)? Varför måste pengarna bort från verksamheten, landet, och inte dit de var ämnade? Är det friheten att blåsa vem man vill hur mycket man vill, som är det viktigaste. Inte målet, framgången eller framtiden?

<3
<3
<3
<3
<3

Kämpa!

/Döden döden döden

Lite om moral

för den som tvivlar.

Moral (av latinets adjektiv moralis, "det som rör sederna") är en kvalitativ egenskap i en handling, ett beteende eller hos en person att följa de etiska normerna, att följa god sed. Det kan också betyda förståelsen inför vad som är rätt och fel.[1] Med moral kan också avses regler och principer för handling som människor anser att det är deras plikt att leva efter.[2] Sådana regler och principer studeras särskilt i etiken. Termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedlig synpunkt; förhållandet att handla på ett sedligt riktigt sätt eller förmåga därtill.

Med ett akademiskt språkbruk avser "moral" en persons eller kulturs etiska normer, vare sig dessa är goda eller onda; även "omoraliska" personer kan således anses ha en moral. En viss moraluppfattning är ofta kopplad till en viss världs- eller livsåskådning, till exempel socialism eller kristendom (jämför Jesu bergspredikan). Å andra sidan är moral i marxistiskt språkbruk även sådant som på ett mer omedelbart sätt avspeglar villkoren för det materiella samhällslivet; moralregler som "var och en är sig själv närmast", "ensam är stark" och så vidare.

Begreppet används ibland även som en synonym till "etik". Etiken behandlar frågor som hur de bästa moraliska konsekvenserna kan åstadkommas i specifika situationer (tillämpad etik), hur man avgör vad som har moraliskt värde (normativ etik), vilken moral människor faktiskt har (deskriptiv etik), vad som är moralens grundläggande natur, exempelvis om den kan rättfärdigas på objektiva grunder (metaetik) och hur förmågan att vara moralisk utvecklas och denna förmågas natur i allmänhet (moralpsykologi).[3] Inom tillämpad etik är exempelvis frågan om att beröva människor deras liv kontroversiell mot bakgrund av dödsstraff, abort, dödshjälp och krig. Inom normativ etik kan en typisk fråga vara huruvida en lögn som uttalas i syfte att skydda en person från att skadas är rättfärdigad. Inom metaetik är en central fråga vilken mening begreppen "rätt" och "fel" har.

Efter påverkan av bland annat engelska har ordet "moral" även fått betydelsen "kampanda" eller "driftighet", i synnerhet i uttryck som "stridsmoral". Med moralisk auktoritet menas det informella inflytande en individ, institution eller stat kan ha genom att vara känd för sin goda och föredömliga moral. Exempel är FN, Amnesty, Nelson Mandela eller Moder Teresa.

1 Svenska akademiens ordbok, "moral"

2 http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=moral

3 http://www.iep.utm.edu/e/ethics.htm

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Morality, Läs vidare här.

/Döden döden döden

Fint från förr

Puss!

/Döden döden döden

Under och bar

Amanda Ooms, en av dessa människor som vågar mer <3.
Del av foto av: Sam Taylor-Wood

Det svåra med att dela med sig är att det inte alltid känns så skönt och gott. Att man kan stå där naken och ensam, utan något kvar.

Jag gillar diskretion, att inte fläka ut mig till höger och vänster, vara privat, i lämplig mängd; varken skryta, eller basunera ut min sorg till vem som helst. Men så bjuder jag ändå på vår familjs ekonomiska och känslomässiga tragedi, i realtid och allt. Trots att jag mår illa av det, för jag tror att det behövs. Också. Någonstans inbillar jag mig att även min röst hörs. Om än svagt och osäkert. Jag vet att det finns större tänkare, brightare ljus i klassen, och både journalister, politiker och annat löst folk som skriver, agerar och tänker kring samma saker som jag gör, och säkert bättre, men de flesta, även om många är frilansare med stor otrygghet etcetera, sitter ändå hyfsat tryggt i båten. De sitter inte livrädda att hamna på gatan på grund av sjukvården och allmänna besparingar till förmån för skattesänkningar.

Så jag fortsätter mitt gastande och att tjata

om min vårdskada, och livet som följde och försöker förklara hur det är politik, med kaffe till. Konsekvenserna på riktigt. Vi kan tala om 'det lilla'; mina kognitiva bekymmer, fysiska besvär, mitt bortsopade yrkesliv och sorgen över att inte kunna ge mina barn det som de flesta andra barn (som vi känner) kan få: tid, ork, koll, lek och bus, spontanitet och kraft då och då exempelvis, och pengar till festliga aktiviteter någon gång. Eller 'det stora':  Vad är moraliskt riktigt? Hur ska vi satsa på barnen, samhället och framtiden? Det börjar hetta till lite nu, nämligen.

Jag är däremot, hur knasigt det än må låta, lycklig. Jag känner mig lyckligt lottad. Jag lever, jag rör på mig och även om mitt sociala och ekonomiska liv är på minus, så lever vi så gott vi bara kan. Och jag har inte slutat hoppas än. Det känns overkligt att jag aldrig någonsin kommer att kunna få mitt SGI* på grund av studier, men någon gång i framtiden kanske någon visionär skolvänlig politiker kommer att ändra på detta systemfel? Så var medveten om att du INTE ska studera om du vill vara trygg och om du blir svårt sjuk eller skadad kommer ingen att hjälpa dig. Ingen. Sjukvården har inget ansvar, varken för korrekt diagnostisering eller patientsäkerhet om jag tolkar Regionstyrelsens agerande och uttalanden. I alla fall inte i politisk mening, för personalens strävanden och larm ignorerar man fullt ut, och även patienternas trygghet.  Sjukvården har inte heller något som helst ansvar för din rehabilitering (även att det till och med, som i mitt fall, är sjukvården som ställt till med skadan). Samhällsekonomiskt nyttig och ansvarigt?

Så jag fortsätter att tjata...

Fred och kärlek!

/Döden döden döden

* SGI: Sjukpenninggrundande inkomst, baserad på tidigare arbetsliv/inkomst. All skatt, alla sociala avgifter och allt det jag och mina arbetsgivare betalat in räknades alltså inte då jag fick min patientskada. På grund av att jag valde att studera för att göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden - och jo, jag fick jobberbjudanden direkt och i samband med utbildningen, men det räknas alltså inte heller. Varken iver, nit, studier eller arbetsliv. Arbetslinjen i ett nötskal, vänner. Och konsekvenserna av vårdslarvet PÅ RIKTIGT. Repetition: Om du studerar är du alltså per definition arbetslös och kommer inte att kunna får ditt SGI (hur mycket du än har jobbat och betalat skatt och försäkringar under hela ditt yrkesliv) om du blir sjuk (som förälder får du dock det). Så, allvarligt talat: Studera inte om du vill vara det minsta trygg. Tänk om du blir påkörd...  Ett bra tryggt samhälle som uppmuntrar till utveckling och framsteg? 

Trädet?

När jag var liten fick jag en bok från en familj i England som stod vår familj nära. Boken hette The Giving Tree (av Shel Silverstein) och handlade om en liten pojke och ett träd. Deras relation; där pojken bara tar och tar och tar (eller får, snarare), medan trädet bara ger - och är lycklig med det. 

Dessa generösa slantar betalas ut om veckor med fem dagar.
Det vill säga 3060 kronor  vid full månad.  Ay caramba!

Jag har aldrig förstått sensmoralen med boken. Söker däremot allmänna svar kring ansvar, respekt och kärlek: Generositet? Hur jag ska kunna förklara att även om man har gjort allt rätt så kan det gå åt pipsvängen - riktigt jävla (förlåt!) ordentligt. Ni som tycker att det här vårdsystemet och samhället fungerar ypperligt, ta och läs tidningen någon dag, och välj sedan om ni vill hjälpa till att bygga ett bra samhälle, eller om ni vill strunta i det. Så enkelt, så enkelt. 

Här några kloka röster från helgen som passerat: Heidi och Per T (om ansvar) från Sydsvenskan. 

Er vän,

Döden döden döden

Marie-Louise Ekman <3 och en bra låt på det.

Persona non grata

Den knappa tiden och om konsten att lyssna

Från Ingmar Bergmans Persona. Foto: Sven Nykvist

Jag kastar mig över bloggen nu. Det blir nog en hafsig och lång text. Så lite tid, men så är jag ingen skribent heller, så det är helt utan press. Lyxigt värre. Jag vet inte hur långt mitt liv kommer att bli, men jag vill få något sagt. Skrika i min egen megafon då och då.

Vår tid nu

Tvåtredjedelssamhället. Elitsamhället? Det kapitalistiska samhället, som enligt en släkting till mig är fascism exklusive våldsglorifieringen. Kanske stämmer det. Det stämmer i alla fall att friheten är så stor att ingen behöver ta något som helst ansvar. Ever. Utom vi småttingar då. Vi som kommit i kläm av olika skäl och våra anhöriga som inte (längre) har någon talan; de små, de gamla och de sjuka. Och vad hände med vänstern? Jag sitter vid sidan om och tittar på, och undrar om kommunistskräcken är så stor att ingen vågar säga att solidaritet, rättvisa och respekt är något som alla faktiskt ska ha och få och att det gemensamma är viktigare än det individuella. Faktiskt. Torde vara på alla politikers agenda oavsett färg, men så är det inte om man lyssnar noga. - Och många vill faktiskt betala skatt, för ett friskare samhälle. Annars skulle jag vilja påstå att man inte tror på samhället - och min nästa fråga blir, vad tror man på då? Egentligen? Jag har heller aldrig sett så många småföretag gått i putten som nu, men även privatpersoner och familjer. Så, nej, jag går inte på den lätte; att man vill småföretagarnas väl. Eller folkets. Jag tror att man vill att den stor del av befolkningen ska gå på knäna och ta jobbet, till vilken låg lön som helst.  Med mössan i hand.

Från Ingmar Bergmans Persona. Foto: Sven Nykvist

Sex (timmars arbetsdag)?

Så allas vår tid. Tydligen så har svenskarnas sexlust gått ner hyfsat drastiskt sedan nittiotalet, och låt mig då få säga som jag tror att det är: Att en stor del av dem som jobbar, jobbar alldeles för mycket och de andra, utan jobb hamnat alldeles för snett och efter. Att vara i ekonomisk stress, olycklig, sjuk, orolig för äldre/yngre anhörig, eller sönderarbetad är inte ett bra incitament för erotik och kärlek. Har aldrig varit och kommer troligtvis inte att bli det heller. Det finns säkert någon avspänd lirare som tänder på living on the edge-stilen, men ingen jag känner i all fall (vad jag vet). Man blir inte heller en bra förälder eller vuxenstöd om man hela tiden måste kämpa för att hålla näsan ovan vattenytan. Trampatrampatrampa vatten. Så ge de utsatta unga, kanske främst i de arbetslöshetshärjade förorterna, ett gott sammanhang att växa upp i. Vad hände med samhället där alla skulle med och arbetslinjen, egentligen? När tiden är för knapp, eller resurserna för knappa?

Så Ken och Andres om bränderna (lite perspektiv, kunskap och nyans är aldrig fel).

Från Ingmar Bergmans Persona. Foto: Sven Nykvist

För sjuk för att få lov att bli frisk 

När jag skulle arbetsträna efter barn två, som kom helt av sig själv (jag ska berätta mer om henne sen, vårat andra lilla mirakel av gos och mänsklighet), så ammade jag fortfarande. Jag längtade så oerhört efter en normalisering; att komma igång, träffa människor och känna mig nyttig och behövd. Ett sammanhang, utöver mjölk och sena nätter: kärlek och oro.  (Vi delade föräldraledigheten, och det här är något som jag också vill återkomma till. Verkligen. Och verkligheten; ekonomin och den stora tröttheten. Men jämställdhetsbonus är inget som en som är sjuk och redan drabbat ekonomiskt, och så vidare, får ta del av. Bara så att ni vet. Som sjuk eller skadad är din nit och iver intet värt.) 

Jag skulle kunna berätta om den fina arbetsplatsen. De söta kunderna, det roliga jobbet och allt det där, men det finns tid för det en annan gång hoppas jag. Det jag ville prata om idag är när man så gärna vill blir frisk, rehabiliterad och med igen, och förvägras den möjligheten för att myndigheterna säger så. Att man ska jobba så mycket och gå på så många myndighetsmöten att man inte får möjlighet, TID till varken riktigt arbete, återhämtning eller friskvård. Överhuvudtaget. Att man med myndigheternas goda minne förvägras möjligheten att bli friskare (och att arbeta). Istället ska man bli sämre och sämre och sämre för att arbetslinjen säger så. Det är så fruktansvärt korkat - och konstigt. Eller är det bara den nya tiden? Mössan i hand och utförsäkringstiderna, ni vet.

Nu sitter vi med ett samhälle där sjuka inte får eller kan bli friska, där arbetslösheten växer, skolan mal på i motvind, och vi ska alla likförbannat knådas och täljas ihop till likadana klumpar genom halvbra högskoleutbildningar och semi-kass lön, utan att någonsin tänka en egen fri tanke. Alla är inte lämpade för samma saker, däremot är vi alla ytterst lämpade för kärleksfulla liv, hederlig respekt och lite gött då och då.

Tiden, det enda vi har. Puss!

/Döden döden döden är mycket glad.
I motvind och regn.
Kaffekoppen fortfarande varm.

Kommande: LÖPARRUMPAN och HAVET och... 

Majrosor

Det är egentligen ingen idé att ens försöka skriva något. Famlar stumt i försommaren. Inte förstrött, men utan  djup, inlevelseförmåga och analys. Känslan finns alltid, bara uttrycket och tanken som saknar spets, stringens och något till. Lite sorgligt är det, men jag är nog inte ensam om att befinna mig här, i dumhetens loja land. Sommaren och livet kommer i vägen för tanken. Jag gissar att det kallas mänsklighet.

Här i villalivet, bland syrén och äppelblom. Isolering i koncentrat. Vacker yta. Innehållet får man fylla själv, om man reder ut det.  Jag tvivlar och jag hoppas. Jag njuter och förtvivlar, en grillbit bort.

Kärlek,
Döden döden döden kommer igen.

Kossor kossor kossor

Kor ror och far är bar.

Träden träden träden

Påminn mig att jag ska berätta om när det stora vemodet rullade in, eller servitrisen med bearnaise på tummen.

Fred!

Döden döden döden

Älskar Skåne och gärna i grått. Orkar inte skriva, men det pyr i mig. Endera dagen slår jag till igen: Det finns massor kvar att tala om. Massor, vänner. Massor.

Puss!

Och vet ni

... det är bara för jobbigt att skriva om nuet.
När orden geggar och ramlar.
I ett land som jag inte kan namnet på, eller känner.
Oro, och en oändligt oviss framtid.
Helhärligt. Nej.

Men det kommer. Det måste det.

/Döden döden döden

Fria fantastier.

Lite blekt, men drömma får man. Ikväll tror jag att familjen ska festa loss på pizza. Snabba kolhydrater och alltid med en distinkt känsla av fett, gott och 'aldrig mer'. Vi kommer säkert att titta på tv och diskutera musik. Förhoppningsvis sover vi runt nio-tiden. Fasligt trött. Samlar mig inför livet och vad jag än vill skriva om så landar det alltid i u t b i l d n i n g. Vansinnigt intressant och viktigt, men samtidigt så fel. Min stora feta hatkärlek, från Ingmar Bergmanstan och allt.

Låt ett

Låt två

Låt tre

Låt fyra

Låt fem

Låt sex

Låt sju

Puss och trevlig helg

/Döden döden döden i vitt

Vårgott

Maj maj måne, jag kan lura dig till Skåne.

Tydligen är gullvivan fridlyst i Skåne. Kanske också i vår trädgård?

Jag läste: ALL YOU NEED IS LESS (så sant) någonstans. 

Guldkanten är dock viktig för ALLA. 

Fat från skånska Sthål, fotografier från min vardag och konst av Henry Darger. Henry som levde på institution och Sthål som förverkligar drömmar. Livet är som det är, men kämpa får de flesta av oss göra. Inte alltid, men ibland.

Dagens depplänkar: Dödsfall kopplade till platsbrist i den Skånska sjukvården och om de yngre, förtidspensionerade, som tar livet av sig i allt större utsträckning. Men jag vill också njuta av den skira grönskan: Miljoner nyanser av grönt, blommor och förväntansfulla knoppar, då och då. Dags för lite smetig och glad musik. Idag ska jag blunda några sekunder, kamma till mig och resten återstår att se.

Kärlek!
/Döden döden döden

... och lite kort om relativ fattigdom.

Vad tror du på min vän? Hur vill du att (allas) våra barn ska växa upp? Vad drömmer du om? Vem vill du värna?  Vad skrämmer dig? Jag vill gärna veta. 

Del av Är du lönsam, lille vän? Peter Tillberg  

Här lite statistik om du intresserad av Sverige idag (läs, snälla söta!) och avslutningsvis lite eufori, vilket också är viktigt.

Puss!

/Döden döden döden måste vila nu, men återkommer ju, vare sig du vill det eller ej.

Livet innan döden

Prioriteringarna

Tröttheten. Tungt att andas, flåsar. Solsken och blåst. Snart, snart kommer värmen från öst. Gräsmattan gror.  

Poetisk inspiration: Henry Darger

Efter födelsedagsfirande för liten, dansavslutning och myndighetssamtal ligger själen och tanken i träda. Frustration, sorg och vanmakt. Att inte kunna hålla näbben och att oavsiktligt ge fel signaler? Ensam och orolig. Trött. Vilar inte. Måste kontakta vård och fack. Ögonen bultar och svider. Huvudet burrar. Orkar inte lyfta, släpa, bära, dra eller vrida; ens hålla en tanke. Ont i leder och muskler. Utan styrsel och på sniskan. Rädd för att säga fel, tänka oklart. Formuleringsförmågan tom, som ett liv utan eko eller i tystnad, ljudlöst. Bara fullständigt tömd och svag, men det ligger något käckt och pyr i mig. Hotfullt och glatt.  

Bilderna, det är bara bilderna huvudet klarar av, även om det svajar kring dem också. Vad ska man göra om man bara har några få dagar kvar, och varför är det självklara så svårt? 

Det ångrar vi människor: 

(enligt Bronnie Ware)

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.

– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.

– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.

– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.

– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.

– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

(Aftonbladet via The Guardian)

Och det låter ju fasligt enkelt och självklart, men säg det som är lätt. Jobba, jobba, jobba med självet och för att överleva är också en verklighet. Utan att bli hänsynslös, eller utbränd.

Omtanken,

/Döden döden döden 

Per automatik

23 dagar till.

Så var det det där med journalistiken, den viktiga ni vet. Samt att försöka ha koll på vad som är vad: Tänka fritt och självständigt, förhoppningsvis i större omkrets än bara den egna. 

Puss, systrar och bröder!
/Döden döden döden

Verkligheten igen

Fram- och baksidan.

/Döden döden döden älskar regn (på gräsmattan)

Det lilla, något tyngre, livet

Att inte ge upp

I morgon ska jag träffa Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och det hade ju kunnat vara intressant, om jag inte visste att de är totalt ointresserade av att vägleda mig till ett bättre och friskare arbetsliv. En hållbar utveckling. Lite rehabilitering och inte bara statistik. Så jag kämpar själv. Jag simmar och traskar raskt, jag skriver och läser. Hjälper kropp och knopp allt jag förmår. Det går trögt, men solen skiner.

Läser om, läser om igen, och igen, och kanske går något in.

Jag ska ta med mig bandspelare i morgon. Spela in för minnets skull. Min förra handläggare satt alltid tyst och det var svårt. Jag försökte leda in henne i samtal, med frågor som: 'Vad skulle du satsa på med din kunskap om du hamnat i min situation?'  eller  'Hur arbetar ni med andra med samma problematik som mig?' och så vidare. Detta under tiden som jag jobbade och slet för att få ihop det. Hon svarade alltid: Jaaaaa? Alltid bara: Jaaaaa? och inget mer. Eller klassikern: tystad, med huvudet på sned. Så jag visste inte mer råd än att berömma hennes skärmsläckare, eller så satt vi tysta och andades tillsammans i det lilla rummet, för att få hennes tid att gå. Samma visa om och om igen. Tystnad. En som vill jobba och bli frisk och en som inte vill något alls. Resursslöseri i dess ädlaste form.

Jag tänker på radiodokumentären Den fastspända flickan och 'Nora' igen. Hon som spelade in flera samtal.  Vilken lysande och begåvad människa, så samlad och så klok mitt i eländet. För det som sker bakom stängda dörrar i olika samhällsfunktions- och myndighetsrum går inte att med ord återge trovärdigt. Gemene man skulle inte tro att det är sant heller. Dumheten satt i system. Ibland ren och skär ondska och girighet, som i Noras fall. Annars mest okunskap, lättja eller nonchalans, som i mitt. Det får liksom inte vara sant och på riktigt. Så tack Nora för ditt fokus och din styrka (heja heja heja). Länkar ovan till radiodokumentären (igen, om någon missat), och då går det faktiskt inte heller att inte länka till Sydsvenskans artikel Läkaren som ville veta för mycket. Så det så. Sedan finns det makalösa människor inom alla myndigheter, inrättningar och förvaltningar också: Underbara, engagerade och ofta med på tok för låg lön. Ni är fantastiska och TACK för att ni finns.


Hej alla vårblommor, nu kör vi så det ryker,

/Döden döden döden har inte gett upp

Fjäderlätt

Hade skrivit något lätt, om det svåra: Om blommor, ärtor, knoppar och värk. Den ljuva våren, nuet och sen:et. Om ledsnaden och lyckan: Brustna drömmar, sena sommarnätter och kanske något allmängiltigt därtill. Så for texten bort och morgonen måste samla ihop sig. Fokus krokus, som vi säger här hemma.

Ja, orden flöt bort på tunna vingar.

/Döden döden döden

Frihet och demokrati 2

Här är filmen (allmänbildning, vänner, allmänbildning)

Den här filmen gjorde mig inte lika upprymd och glad. Tvärtom, men intressant och snygg är även den. Och viktig. Kommer att tänka på ett gammalt jobb jag hade, och den gången när jag sa att det fanns nyanser när det gällde fildelning. Fick ett gäng kollegor att se ut som att jag matat dem med bajs och faktum är att en vecka senare blev flera av oss varslade.  Just då var det inte mycket humor när det gällde just fildelarsaken. Pyttepyttepyttelite nyanslöst kanske? Sedan kan man ju tala upphovsrätt i det oändliga. Spännande och intressant, och inte alltid helt solklart, om ni frågar mig. Idag betalar vi 99 kronor i månaden för att lyssna på musik vi till stor del redan äger. Förstår inte hur det gick till, men lysande affärer är det.

Puss!

/Döden döden döden 

Frihet och demokrati 1

SVT Play

Jag är alltid lite sent på det, men hellre det än inget alls. Igår såg jag Ström åt folket på SVT Play och blev så upplyft. Frihet. Kreativitet. Mitt lilla liv och min alldeles egna historia, vid sidan om och halvnära. (Jag åkte från Ingmar Bergmanstan till ett barn- och ungdomssynthdisco som hette Rip Off på Birger Jarlsgatan. Där dansade man i ring och sparkade med benen; killar i ridbyxor, snedbena och koppel, och flickor i page, handväska och blus. DJ:n hete Bengt och hade tandställning.) Lite sorgligt dock att inga kvinnor fick vara med, i alla fall inte då det begav sig, utom en av Sveriges i särklass vassaste och coolaste: Marina Schiptjenko då. Filmen är fasligt stilig, men kanske lite för ibland. Att formen tog över funktionen, men för övrigt: SE!  Ja, bara se, om du är intresserad av Svensk musikhistoria, det vill säga. Dessutom finns Skåne och Götet med, för en gångs skull. Skrev en gång att skivbolaget Telegram var mitt 90-tal, nu vet jag att Klas Lunding (hjärta dig!) är en stor del av min uppväxt. 

Ses när vi råkas: Puss!

/Döden döden döden är tröttare än tröttast i Tröttistan (men det vänder)

Summertime madness

När jag blir för trött blir jag olycklig. Brister och går nästan av. Jag orkar och kan inte skriva. Uttrycka en redig tanke: Vara linjär, eller kär. Bara en kropp. Men det vänder, det vänder igen. Hoppas jag.

Puss!

/Döden döden döden och här en av världens bästa sommarlåtar (pepp pepp pepp)

Ständigt aktuellt

Jo, lite trött och ganska nött,
så orden tryter
- men hjärtat slår.

Carl Fredrik Reuterswärd - Non Violence

Såg partiledardebatten igår. Intressant och fattigt på en och samma gång. Kanske ordet enkelt är det jag söker? Återkommer troligtvis.

Fred och kärlek, här en några ord om vapen.

/Döden döden döden

Överlevde...

Stor är trött, men liten glad. Känns lyckligt i modershjärtat (och det finns ju alltid kaffe).

Puss!
/Döden döden döden

Crazy Rhythms 2 (nu ni)

Döden bär på paket

Puss och allt fint!
/Döden döden döden

Crazy Rhythms 1

Sång

Löv!

/Döden döden döden

Vårsol närsom

Kan inte skriva. Bortkopplad och ur funktion. Barnkalas, sol, vind och tvätt. 15 sparrisknoppar och funderingar kring färg och form. Ur led, men vackert är det.

Fred och sol,
/Döden döden döden

Helsingör någon?

Evenemangstips.

O  Superman

Puss!

/Döden döden döden

Upp till kamp då!

Vissa går i trasiga skor, några demonstrerar och andra tvättar fönster. Livet är fullt av möjligheter och idéer. Ibland behöver man bara vila, men aldrig glömma vår historia. 

Jag tänkte, dagen till ära, fokusera lite på ARBETE, och kom att tänka på den intressanta intervjun i P1:s program Tendens med läkaren Stefan Brandt som 'sa upp sig för att överleva'. Läkaren som inte orkade. Inte orkade vara duktig mer. Duktig i sitt yrke, kall och mot sina chefer. För det är där det brister, för den med yrkesmoral baserad på etik* man inte får möjlighet att utöva, på grund av kortsiktig politik och beslut fattade av människor utan djupare kunskap eller ambitioner, utöver pengasparande. Då kan det bli för mycket till slut, och för sorgligt. Som vår käre husläkare, som arbetar jämt och hårt. Ibland undrar jag hur människan ska hålla, denne engagerade slitvarg. Kontemplera gärna lite över vart vi är på väg, och hur vi ska uppmuntra de läkare som kämpar. Och vilken typ av läkare tror ni kommer frodas i dagens klimat, och vem vi vill träffa vid sjukdom?

Så lite lämplig musik avslutningsvis?  Kämpa, puss, hytt med näven och heja heja.

/Döden döden döden (tackar hvdvrk idag)

* Läser om etik på Läkarförbundets hemsida. Kunde inte hitta, när jag ögnade igenom texten, att man måste vara lojal sin chef, snarare än uppdrag (den goda vården). Däremot detta:

'God etik hos läkarkåren är en viktig förutsättning för bra hälso- och sjukvård. Det gäller i synnerhet i patient-läkarrelationen, men också i relationen till kollegor, arbetskamrater och samhället i övrigt. Läkarförbundet arbetar också kontinuerligt med att synliggöra etiska frågeställningar i den kliniska vardagen och att sprida kunskap om nationella och internationella etiska regler, ett urval finner du här på hemsidan'

Morgonstund

Vaknar så tidigt, oftast runt fem. En stund med rosavitguldigt solskimmer som klarnar upp allteftersom. Älskar att se solen gå upp, horisonten och den fria himlen. Första kaffekoppen är alltid godast. Fönstren smutsiga och dagen fri. Känns okej idag och sparrisen växer, så att man nästan kan se det. Millimeter för millimeter. Huvudet oklart, men njuter av det lilla stora livet. Och kaffet.

Kanske ser inlägget tossigt ut, men det bjuder jag på.

Fred och kärlek,

/Döden döden döden (som inte för mitt liv kan förstå storheten med Alice Munro. Jag har läst nu och jag begriper bara inte. Det är i inte alls dåligt, men... Är jag dum eller? Förklara gärna för mig, någon snäll)

Soluppgång genom smutsigt fönster