Livet innan döden

Prioriteringarna

Tröttheten. Tungt att andas, flåsar. Solsken och blåst. Snart, snart kommer värmen från öst. Gräsmattan gror.  

Poetisk inspiration: Henry Darger

Efter födelsedagsfirande för liten, dansavslutning och myndighetssamtal ligger själen och tanken i träda. Frustration, sorg och vanmakt. Att inte kunna hålla näbben och att oavsiktligt ge fel signaler? Ensam och orolig. Trött. Vilar inte. Måste kontakta vård och fack. Ögonen bultar och svider. Huvudet burrar. Orkar inte lyfta, släpa, bära, dra eller vrida; ens hålla en tanke. Ont i leder och muskler. Utan styrsel och på sniskan. Rädd för att säga fel, tänka oklart. Formuleringsförmågan tom, som ett liv utan eko eller i tystnad, ljudlöst. Bara fullständigt tömd och svag, men det ligger något käckt och pyr i mig. Hotfullt och glatt.  

Bilderna, det är bara bilderna huvudet klarar av, även om det svajar kring dem också. Vad ska man göra om man bara har några få dagar kvar, och varför är det självklara så svårt? 

Det ångrar vi människor: 

(enligt Bronnie Ware)

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.

– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.

– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.

– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.

– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.

– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

(Aftonbladet via The Guardian)

Och det låter ju fasligt enkelt och självklart, men säg det som är lätt. Jobba, jobba, jobba med självet och för att överleva är också en verklighet. Utan att bli hänsynslös, eller utbränd.

Omtanken,

/Döden döden döden