Vaknar så tidigt, oftast runt fem. En stund med rosavitguldigt solskimmer som klarnar upp allteftersom. Älskar att se solen gå upp, horisonten och den fria himlen. Första kaffekoppen är alltid godast. Fönstren smutsiga och dagen fri. Känns okej idag och sparrisen växer, så att man nästan kan se det. Millimeter för millimeter. Huvudet oklart, men njuter av det lilla stora livet. Och kaffet.
Kanske ser inlägget tossigt ut, men det bjuder jag på.
Fred och kärlek,
/Döden döden döden (som inte för mitt liv kan förstå storheten med Alice Munro. Jag har läst nu och jag begriper bara inte. Det är i inte alls dåligt, men... Är jag dum eller? Förklara gärna för mig, någon snäll)
 |
| Soluppgång genom smutsigt fönster |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar