 |
| Henri Matisse - Dalia-bukett och vit bok |
På midsommarafton delade jag en länk på Facebook. Den handlade om språklig mobbning, något jag gått och retat mig på en tid. Jag kan själv falla in i det (och ibland blir det bara för tossigt), även om jag inte gapar om det; dels för att jag inte är tillräckligt språkligt stark, men kanske främst för att jag aldrig fallit för visa mig duktig för fröken-grejen. Däremot kan jag stilla tänka, helt sant och hemskt fördomsfullt, att den som skriver så illa kan ju inte ha alla hönor hemma. Så enkelt att klanka ner på andra. Så lätt (speciellt om man varit duktig och tänkt som en livrädd fyrkant hela sitt liv). Så gör något själva. Sitt inte och känn er duktiga i stugorna, briljera lite för oss vanliga med er fantastiskt språkliga korrekthet istället. Att ni vet skillnad på dem och de och så vidare. Skriv en vacker ballad eller ett stycke kriminalroman. Gör något, eller håll näbben - och det gäller alla opublicerade gnällspikar oavsett konstform eller utövning. Våga, eller näbben, helt enkelt. Pust, så fick jag ur mig det också... Skönt. Artikeln tycker jag hur som helst att du ska läsa och reflektera lite över. Själv hörde jag dåligt under min uppväxt, och gör det till viss del fortfarande. Det var, om man ska uttrycka sig milt, spännande i skolan och lätt overkligt, socialt som inlärningsmässigt, men vi tar det en annan dag. Sammanfattningsvis: Dolda handikapp är igen jättehöjdare.
 |
| Henri Matisse Fönstret |
Mig får ni gärna mobba (språkligt). Jag står ut med det, men jag är också uppväxt i en hyfsat akademisk miljö där alla var och är duktiga på språk. Själv har jag knappt gått i skolan, sorgligt nog. Ändå, tack vare min bakgrund, I assume, känner jag mig fri och kan välja att skriva fel, bara för att det känns skönt. Jag tror, men det här kan jag ju inte säga egentligen, då jag saknar fläskiga akademiska meriter, att de flesta, normalbegåvade människor skulle kunna lära sig i princip vilket yrke som helst, med viss inkörningsperiod, precis som en ung professor sa en gång. Jag tror verkligen det, även om det finns yrken undantagna. Men som sagt, det här får jag inte säga eftersom jag saknar just akademisk bakgrund och det är inte heller något akademiker gärna tillstår. Däremot vet jag att utbildning är viktigt, men det behöver inte betyda mer än att du förhoppningsvis lättare får jobb. Att leverera, tänka abstrakt, kreativt eller analytiskt kommer inte per automatik för att du tagit 120 p i nordiska språk, säg. Även om det kanske säger andra saker om dig (som att du är intresserad av språk, trivs i skolan, har svårt att få jobb och så vidare). Själv skulle jag bli överlycklig över feedback. Tänk att få gå i skolan, diskutera text, eller att ha en redaktör (vilken lycka!), eller någon annan utomstående med örnkoll och språklig skärpa. Utvecklas, och det kan man få möjlighet till i skolbänken. Vi andra, självlärda, får skämmas och inse att begreppet mångfald inte rör oss på något sätt.
Så om du tycker att du är vansinnigt duktig på grammatik, stavning eller språk rätt och slätt, gör något fint av det istället för att raljera över andra på nätet. Bara ett tips i all välmening, och tänk lite på att du inte har en aning om bakgrunden till varför vissa inte kan skriva, eller gå i skolan. Som sagt läs artikeln av Linda Lundqvist.
Så avslutningsvis lite om kultur och näringsliv. Återigen min favoritdevis: Det ena behöver inte utesluta det andra.
Först ett gammalt utspel från Svenskt Näringsliv och sedan lite Jan Gradvall och radion om det kulturlösa näringslivet (bara för att det är mysigt).
FRED och KÄRLEK!
/Döden döden döden
Så ytterligare ett tips om en tv-serie ni inte bör missa: Krigets unga hjärtan (Unsere Mütter, unsere Väter). Om ni inte grillar, badar och umgås med människor förstås. Det förekommer visst i vissa kretsar.
Så avslutningsvis lite om kultur och näringsliv. Återigen min favoritdevis: Det ena behöver inte utesluta det andra.
Först ett gammalt utspel från Svenskt Näringsliv och sedan lite Jan Gradvall och radion om det kulturlösa näringslivet (bara för att det är mysigt).
FRED och KÄRLEK!
/Döden döden döden
Så ytterligare ett tips om en tv-serie ni inte bör missa: Krigets unga hjärtan (Unsere Mütter, unsere Väter). Om ni inte grillar, badar och umgås med människor förstås. Det förekommer visst i vissa kretsar.
