Det är fint här i Ingmar Bergmanstan. Krisen känns avlägsen och Fyrisån glittrar med näckrosor, vass och smuts. Unga och kära. Vackra är ni.
Läste några av mina blogginlägg precis, den lilla sover, och inte är det särdeles imponerande. Däremot är det skönt, att precis som dessa dagar passat i solig idyll, att inte tänka en redig tanke; befinna sig i loj radioskugga några dagar, äta körsbär och bara finnas till. Knappt ett moln på himlen. Kaffet smakar alltid kaffe.
Kärlek!
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar