Lägger mig en stund

R W Fassbinders Martha (1974)

Vi behöver tala om livet och döden. Vara lite mer för varandra.  Min idé om den här bloggen var att tvinga mig in i ett hörn, och tala om det som kan vara svårt (för mig). Pipa till lite. Vara lagom sann utan att rea ut min själ totalt.

Idag dog Kristian Gidlund och det är många som känner sorg kring detta. Det är sorgligt. Så snälla ni som läst och delat hans hjärtkramande ord och tankar, se er omkring några grader. Det vandrar mången ledsen, sjuk och trött alldeles alldeles intill er. Runda knuten, in på skinnet. Våga vara snäll. Titta inte bort.

Jag är för trött. Jag saknar orden och orken. Saknar allt alldeles förfärligt mycket, men det tar sin tid. En annan tid I guess, men jag ska berätta om mina pinsamma inredningsfantasier och tankar om döden. Bara inte just idag. 

Jag är otroligt glad att ni som läser här på Dödens blogg gör det. Jag kan däremot inte skärpa mig, men jag lever på hoppet om orken. Dessutom, vi är inte ensamma. Vi är många som tror på något gott, gemensamt och större. Något bättre. Hederlig demokrati och rättvisa till exempel. 

Kärlek kärlek!

/Döden döden döden är inte bara trött. Corny också.