tisdag 3 september 2013

Marathon


Min kropp är sönder. Hjärnan helt grumlig, gråsvart och dan. Det är mitt fel, jag valde att gå på två helt fantastiskt fina fester, inom loppet av en vecka. Helt makalösa och fina födelsedagsfirare (och kalas). Jag som aldrig gör något partybetonat om firaren är över fem. Uppförsbacken fortsätter, underlättas av glada minnen, och jag lovar att återkomma. Jag måste berätta om hur det är så att det blir mer begripligt.





Bonus: Robert Weil på DN Debatt och ett par stiliga artister från förr.

Puss!
/Döden döden döden


2 kommentarer:

  1. Apropå Weil så kan jag inte mer än säga; just så! Och; Precis!
    Humaniora har skilts från naturvetenskap med ett oreflekterat snitt, där den förra mest får stå som en motsats till den andra, formulerat i ytterligheter. Humaniora; oprecist, godtyckligt och skrämmande, mot en stomatolblänkande, exakt och tillförlitlig naturvetenskap. Har själv tagit stövelkliv över ån, från kultur till natur och står ofta i vassen och ropar till den andra sidan. Vi behöver bredd! Och höjd också för den delen.

    SvaraRadera
  2. Andefattigt är kanske ordet, Panyagua? Ledsen att jag inte är mycket till att svara på inlägg. Inte snabbt nog i alla fall. Ja, det går trögt, helt enkelt.

    Jag skulle önska att fler tänkte bredare och utanför ramarna. Kräver inte ett oavbrutet ifrågasättande, eller briljans, men reflektion över det invanda någon gång då och då. Det skulle vara något att fint fira.
    <3
    /Döden döden döden

    SvaraRadera