Lou Reed. Nerv och känsla, och tiden som slinker undan. Lite större, nära och totalt avlägset. Överlägset. Och visst kan jag väl skriva estetiskt exakt? I hjärtat, med larmet och orden. Så nära och aldrig mer som förr.
När det stormar längtar jag till havet. Doften är besk som snö, men skönare än den andra. Hösten tynar bort.
Vilka bilder får man ta egentligen?
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar