Vaknade en gång till

Gårdagens frostklädda skogsmark glittrade som barnets adventskalender. Det gnistrade över sten, mossa och löv. Ett rådjur skuttade förbi och sjön krusade sig stillsamt. Idag ligger ett nätt regn och vit dimma över min lilla värld. Lika vackert det. Trollen lurar under granar, stubbar, rös och ris, jag lovar. 

Trött. Tankarna fastnar inte, orden simmar runt. Försökte mig på lite ironi men det blev ingen succé. Rodnar när jag läser konstiga svar på Resumés Claes de Faires krönika. Det får vara nog nu. Det får vara nog med  mobbning och alla förenklingar. Jag blir så trött, samtidigt som jag känner mig rädd med SD i vassen. Dags att lyfta sakfrågorna och idealen. Att utarma skola och sjukvård och samtidigt säga att skatteintäkterna ökat trots sänkningar är lite speciellt om pengarna försvinner någonstans på vägen. Till någon annans ficka. När människor går sönder och forskning tyder på annat. Den gamla krönikan den tysta revolutionen knyter ihop det, eller Karin Pettersson. De folkvalda borde kanske börja lyssna på andra än den egna privata närigheten* någon gång? Jag vill tro, men jag är för trött.  Eller varför inte satsa på framtiden om nu intäkterna är så goda - och ta lite ansvar. Jag är less på ansvarsfriheten, privat, såväl som inom kommunal, statlig eller regional verksamhet. Uppryckning för fan (förlåt, förlåt, förlåt!!), men det räcker nu. Jag behöver något att tro på.

Egentligen hade jag bara tänkt be er titta på dokumentären Dom andra som ligger ute åtta dagar till, för frågan är hur vi kan sitta still och se på. Här och nu. Och så lägga ut ett par bilder på det vackra nuet. Nu blev det inte riktigt så. Kämpa kämpa. 

Man kan lyssna på musik också. Titta/lyssna?

Puss

/Döden döden döden på stigen i skogen. Kanske finns det en tid för disco också? Stillsam disco med hatt och frack, eller vad vet jag.

* Finns det någon trevlig samhällsjournalist i landet som skulle kunna göra en sammanställning över ägarstrukturer och andra ekonomiska intressen som finns i den privata välfärdssektorn? Det har gjorts förr, men det behövs nog mer aktuell information. När det rör våra folkvalda alltså. Vi behöver nöta in det här i allmännyttans tjänst nämligen. Nöta och tjata och förstå varför man vill råna Sveriges befolkning på utbildning, sjukvård och trygghet. Varför man vill behålla ett system som bevisligen utarmar landet, och i motsats till en större del av vad befolkningen faktiskt vill. Vinsten in till verksamhet, löner och investeringar, inte till Jan Emanuels Porsche eller Kajmanöarna. Typ. 

Först en strimma guld...

...sen började det brinna.

Det räcker för idag.

Kärlek,

/Döden döden döden återkommer. Tänkte skriva lite mer om vreden som pyser och om armarna som viftar. Tror att det behövs. 

Perspektiv (vecka tre)

Världen utanför och jag har ett distanserat och diffust förhållande just nu. Drömmer mardrömmar (om Göteborg). Vem ska jag ta hand om, och orkar jag?  Saknar allt och inget. Barnen, som jag värker efter, och som jag sedan, efter bara någon dag, kallar terrornätverket lite i smyg. Det känns tungt, men jag är bara jag. Jag kämpar i alla fall, trots allt och för dem. Kärleksgrisarna med en doft av gott och oändlighet.

Har en vän som jag talar med en gång i månaden, familjen något oftare, men däromkring. Det är tyst och allt jag klarar.  

Världen fortsätter. Ser hur dålig, rent värdelös, jag är på att vara sjuk. Och hur begåvade andra kan vara på området. Det krävs skills helt klart. Sådana jag saknar. Och hur svårt det är för oss människor att inte lyssna med ögonen. Så djupt fascinerande. Bara för att någon ser snäll ut och skrattar hela tiden behöver det inte betyda mer än bara det. Fast det kanske känns lite mysigare på något vis. 

Kaffet har kallnat, huvudet burrar, surrar och fladdrar fritt. Kan inte lura någon med mina ögon. Som små russin, precis som självkänslan. Regngrått ute. Stiligt och blött. Ska jag våga mig ut mot sjön om en stund? Andas lite.

Kärlek i det grå

/Snart ska Döden ut och gå

Alla är Fotografer

Titta

<3! 

/Döden döden döden 

I ett enkelt rum

Det regnade en dag och kaffebryggaren stod kall och stilla. Vidunderlig utsikt här i Höör. Vilket töntigt ord, men det får stå kvar, det låter lite pampigt (och man måste ju få unna sig ibland).

Vi är samlade och trötta och jag befinner mig i en värld lika skrämmande som trygg. Eufori och samtidigt fullständigt uttråkad och låg. Hur ska det gå ihop? Det är rent och prydligt i den i stort sett helkvinnliga och välmenande i grunden.  Behagligt, svårt och sorgligt. 

Var ute på promenad i det vackra utomhus. Tänkte på det där med dofter och förnimmelser och att dofter nästan alltid är förväntningarnas minnen. Jag tänker inte: Oh, det doftar tallskog och karlakarl, utan jag förnimmer känslan av att nästan precis vad som helst kan hända i kväll, eller: Världen väntar, världen kallar.  En doft av balett och krossat hjärta, eller: Nu händer det, snön kommer! Något stort. Även om doften av björkvedsbrasa i märgkylig kväll får mig att minnas tant Gertruds långa örsnibbar, päronsoda och tunnbröd i Jämtländsk by. (Det finns en doft jag letar efter, som doftar gröt och kärlek, men den smiter, slinker alltid undan. En ytterst vag doft av någon som jag varit nära, någon som jag som liten tyckt mycket om.) Kanske är det dags för jazz igen.

Nog dör vi allt en smula nu. Eller kurar ihop oss som små knytt. Jag älskar mörkret och vindens doft av jord och hav, den beska doften med ett stråk av snö, långt bak i näsan. Allt ska ruttna och dö bort, dra åt sig fukt och slutligen falla ihop. Får jag också ge upp en stund? Vända och komma åter. Jag är för trött och saknar min distans.

Kärlek,

Döden döden döden - vag i konturerna 

Så undrar jag över det här med Lily Allen. Musiken är trevlig och direkt, fin på sitt sätt, men jag begriper inte bakdelarna. Är det ironi, är det rättvisa eller jämlikhet. En baggy pussy är festligt och generöst, men rumporna. Varför? Varför? Varför? Finns det något radikalt i detta som jag inte förstår?

Helgen

Med doft av snö och hav. 

Dag fyra

Tvprogrammet med samma namn som denna blogg klarade sig rätt så bra. Man kan inte tjata nog om död och liv och jämlikhet. Bara det inte blir för sött.

En bok, en sång, något glömt och en mazarin. Snart är dag fyra till ända, och där hemma, med lena kinder, fjärilar i huvudet och varma pickande fågelhjärtan, väntar små, som det ska pussas på. Och så klappstund, givetvis. 

/Döden döden döden

Mörker och ljus

Att se ljusen från håll. Att nästan vara med, och känslan av att världen fortgår. Till äventyr eller familj. Krossade drömmar i en sur och dragig bil. Tillbakalutad och förväntansfull. Att vara med utan att medverka, att titta på och andas in. Tryggt. På håll och allt. 

Hoppas att SVT:s program om Döden är bra. Vi behöver tala om den ibland. Så banal och och helt utan exklusivitet. Alla inkluderade för en gångs skull, och ändå helt utan barmhärtighet, och så orättvis. Så fullständigt orättvis och ful. Och våra stora och futtiga frågor däromkring. Kanske fridfull, men utan besked. Det enda som är säkert är att livet fortsätter, med eller utan oss, och det kan kännas lite surt. Jag önskar att de pratar med döende människor. Människor som kan vittna om rädslan och frågorna. Att de talar om ljuset och mörkret och att det bästa ändå måste vara att vara snäll och ha det lite fint.  Om livet. 

Eller så blir det Uppdrag Granskning, och om kläder, vad vet jag. Det som däremot provocerar mig (om vi pratar mässor och människor, från säg Staffanstorp) är inte representationskostnaderna i sig, utan att de faktiskt inte arbetade. Det, min vänner, torde kallas svindleri, trolöshet mot huvudman, eller något annat. Ja,  vad vet jag.

Puss!
/Döden döden döden

Dag två

Jag kan inte blogga så här med mobilen, det blir för fel, men kanske gör det ingenting. Jag söker efter svar och vägen fram. Jag får lov till det, och du med. Jag behöver inte bekräftelse hela tiden, jag söker något annat. Idag gick jag vilse. 

Behöver vänlighet, tydlighet och mod innan någon av oss dör. För vem har tid med viskningar och ljug, när dagarna är alltför få. Lilla söta dag två.

/Döden döden döden 

Att bara vara

Kaninerna skuttar i trädgården.

/Döden döden döden ska skärpa sig.