 |
| Inte jättemånga dagar kvar på SVT Play heller. Se! |
Mauro beskriver i någon passage av filmen att det handlade om att komma bort, fly tristessen. Åttiotalet i en liten ask. Ja, för det var ganska grått. Jag kan erkänna, även om det kan kännas surt idag, att det jag gillade med säg synthmusiken, inte enkom handlade om musiken; det var estetiken kanske allra mest, och en slags revolt mot det mina föräldrar kallade 'äkta'. Sedan vill jag också minnas att Italien var grejen (och att man inte måste hänga på Ungdomens Hus för att ha idéer om rättvisa och kamp). Normer och förbaskade fördomar, jag gillar inte er. Sedan ska Mauro ha en extra eloge för att han varit så konsekvent rent stilmässigt. Det är få som lyckas med det.
Fred och kärlek vänner,
/Döden döden döden med många fasansfulla kläd- och hårminnen på sitt samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar