Så här. Är man 13-14 och allmänt vilsen så är det skönt att drömma om annat. Stiliga gossar med långa luggar i kostym till exempel. Eller varför inte frack? Gärna med fokus på Italien och Frankrike. Det är gött att växa upp, i alla fall musikaliskt. Ja, lyckost er unga i det avseendet. Att sitta vid en grammonfon, (eller ligga på golvet med hörlurar) och varva Starmaaaan waiiiiting in the skyyyyy med: Har du hört den här fräcka killen Taco? Han sjunger verkligen om och med stil!? Jag hade velat banda våra konversationer på den tiden. Eller kanske inte. Och visst tusan är det The Communards förtjänst att jag upptäckte Motown och soulen till exempel. Allt hör liksom ihop, även musikalisk.
Så avslutningsvis, eftersom jag hamnat på minnesstigen, kom jag att tänka på världens kanske främsta hångeltolva (och eftersom den har över trettio år på nacken känns det väl som att om det med någon, någon gång, kanske har hånglats någonstans i sommarnatten, så är det väldigt preskriberat), blev så fruktansvärt glad när jag förstod att David Guetta*, vilken jag har noll koll på, har samplat denna låt. Kanske någon, någonstans upptäcker något gammalt och det börjar om igen. Vi är liksom aldrig mer unika än så.
Här är videon
Trevlig helg. Gör något kul, själv lyxar jag till det med snutkaffe och matrester. Ikväll blir det På Spåret. Living la vida loca, indeed. - Och tack Mauro.
Puss!
/Döden döden döden
* Han är inte jättestor i mina kretsar, men här är låten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar