Framtiden

Att lönsamhetsprincipen är mindre viktig, det är väl det som gör det så svårt att förstå. Det där med att spela Monopol (tur, investeringar, mod och avkastning) det kan jag begripa, men inte det andra. Att inte se vår framtid ur ett större,  ett mer mänskligt och samhällsekonomiskt perspektiv. Att inte vilja ta hand om varandra. Jag förstår att det är svårt med tanke på alla som kallar sig för liberaler, inte sällan och egentligen är libertarianer, nyliberaler, marknadsliberaler, konservativa moderater och så vidare att ge ett svar.  Det måste verkligen vara mer eller mindre omöjligt att bemöta kritik och frågor när de själva befinner sig en enda röra av individuella tolkningar av frihetsbegreppet (vilket har sin charm) och de mest skriker: KOMMUNIST åt den som inte håller med, eller undrar lite försynt. Att man på allvar hävdar att den enskildas bästa är viktigare än det gemensamma och framtiden. Ja, jag är så trög, men jag kämpar på... Kanske behöver jag bara besked, helt privat, kring varför det är okej att sjukvården inte klarar sitt uppdrag? Eller skolan, när man nu pumpar ut information om hur mycket pengar som satsas på välfärdssektorn. Aldrig förr har skolan fått så mycket pengar, men vart tar pengarna vägen? För antingen blir allmännyttan bestulen på medel, eller så drivs marknaden oroväckande ineffektivt. Tänk om NPM faktiskt inte fungerar i verkliga livet. - Och hur man kan tro att det ska löna sig för ett land att inte ge alla människor chansen att studera, bo och leva drägligt? Jag har skrivit om det förr och vidhåller att det dränerar landet och vår framtid om bara vissa får möjlighet att utbilda sig, får arbeta, eller vara med.  Jag vill att de bäst lämpade, inte dem med mest pengar, ska få chansen också. Dessutom tror jag att vi alla behövs, fast kanske på lite olika vis. Meritokrati är helt enkelt inte så dumt. Läs om liberalismen ur ett mer klassiskt socialliberalt perspektiv här. Det behöver alltså inte betyda kommunism att bry sig om miljön/framtiden, vilket jag sett tendenser till från ultrablått att försöka få det till. Fler borde återkräva liberalismen från de där tokarna som  söndrar det som liberaler och socialdemokrater en gång faktiskt byggde upp. Tillsammans (om jag nu tolkat Sveriges politiska historia rätt, och det är ju alls inte säkert). Men jag tror med bestämdhet att det är lönsamt att tänka brett och försöka förstå, kanske till och med ur ett vetenskapligt perspektiv? Vi vinner på det, som Soran försöker förklara i tv-soffan med sina egna ord.  Så avslutar jag med Göran om den blommande avgrunden. Vår framtid på stapplande steg, men än är det väl inte försent. Förlåt mig om jag verkar vara taskig, det är verkligen inte min mening. Jag vill bra förstå. 

Så mycket kärlek,

/Döden döden döden skriver med hakan