Det går så fort, allting.

Hilma af Klint på Lousiana snart

Trögflytande, tunga moln. Ibland slinker solen igenom. Nästintill alltigenom grått, men jag ser sjöarna därborta. Hela världen är inte dold i dimma. En vän från forna Jugoslavien sa: -  Det gick så fort. Helt plötsligt var det bara krig. Minns en nyårsnatt med några studenter från Sarajevo. De satt och hoppade och ryckte till vid varje smällare och raket som for förbi. Tre vackra, jämngamla studenter från kriget, direkt till oss på Söder. Så den arabiska våren som kändes så hoppfull... Det går så fort och vi förstår ingenting. Eller snarare: jag förstår ingenting. Så Ukraina. Nazister, Putin och Bildt; gas och EU och mekanismer jag inte vet något om. Behöver inga enkla svar, men en reda i röran, tack. Och lite lugn. 

Igår såg jag det gamla Sverige. Åt en semla och skymtade små snälla tussilagos. Köpte en bok och såg ett ungt par bråka på andra sidan vägen. I det gamla lilla Sverige. 

Kärlek,

/Döden döden döden är lite för trött