Bokmärken

Empatilösheten och självupptagenheten går hand i hand. Allt ska vara gulligt och så platt. Mig mig mig, mitt mitt mitt. Helt utan perspektiv; de andras sammanhang. Jag önskar mig mest av allt lite vardagsvänlighet. Man måste vara dum på något vis om man tror att man förtjänar mer än någon annan, eller bättre. 

Tittar på bilder, vackra bilder på blad och blommor, djur och natur. Vackra stränder och söta barn. Mina vinkar glatt (hej hej mina oändliga kärlekar. Livets salt.). Får man bli avundsjuk. Är det hemmafruns gåva till sig själv och eftervärlden. Att fotografera blommor och låtsas att allt är bra?  Ett tyst vrål. Varför.  

Nu ska jag snart baka en kaka. En marängkaka med jordgubbar och pistagenötter på. Den kommer kanske att bli fin, men inte blir jag bättre för det. Mitt värde ligger i vem jag är: om jag är vänlig och sträcker ut min hand. Inte i några rosiga kinder med en salig kvinnoblick. Vem vill vara ett bokmärke: gullig och platt?

Eder

/Döden döden döden