Att vara utanförskapet

Förra veckan började mitt äldsta barn i förskoleklass. Omtumlande, jobbigt och fint och helt plötsligt sitter en liten miniatyrtand löst. Det rör på sig. Barnen växer och hjärtat blir alldeles mosigt.

 Föräldrarna samlas utanför med platsmuggar kaffe och nybakta bullar och återigen: - vad jobbar du med då? Och jag kan fortfarande inte svara utan att få någon slags svindel och mumlar fram något vagt och luddig. Det blir aldrig bra. 

I helgen gick jag på en fest. Jag orkar egentligen inte med, men en gång om året försöker jag göra det. Så återigen: - vad jobbar du med då? Och äntligen kunde jag svara det jag alltid borde svara: - Jag gör ingenting just nu. Jag är utanförskapet. Jag är den som nästan alla hatar eller vill gömma, skylta med, eller glömma, i statistiken. Det kändes ganska skönt att får det sagt. Ge ett ansikte på den där anonyma massan i utanförskapet

Det (vilket gruppnamn!?). Vi som är utelämnade åt godtycke och alltid har en osynlig snara runt halsen. Vi som ska flacka med blicken. Skämmas lite klädsamt. Samtidigt som jag också alltid, tvångsmässigt, måste berätta att det är sjukvårdens fel. Att det inte hade behövt vara så här egentligen. Ibland känner jag också att jag måste berätta vad jag gjort innan, så livrädd för att människor ska tycka illa om mig och min situation; att jag när på systemet och för att få någon slags alibi och sympati.

 På festen talade vi också mycket om våra publika uppenbarelser och jag brottas med detta själv. Dagligen. Samtidigt är det det enda jag har just nu. Utom lyckostunderna med barnen och sorgen som av och till fladdrar i mitt bröst. Den där fåfänga drömmen om ett eget uttryck. Att skapa något. Att göra något. Att få vara med lite grann trots att man glömt spisen på igen för hundrade gången och lyckats bränna bananerna som låg en bit ifrån på bänken. Att göra livet lite vackrare trots att man bara är en ointressant liten lort. Med risigt hår och allt.

Näven i luften och gråten i halsen (ibland)! 

/Döden döden döden - ert lilla utanförskap. Ett av många, med instagram-konto och allt.