Vilar och lyssnar på blåsten. Ögonen sticker. Tröttheten och jag. Fingrarna är svaga och huvudet, hela jag liksom imploderar. Det susar, vibrerar och vinglar till. Jag smälter som en pöl, en smörpöl med en liten kärna kvar. Vilar och känner mig ändå lite glad. Trots värken och det där. Jag har det ändå så väldigt, väldigt bra.
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar