Inte glömma Nallegrisen

Jag har nog ett magiskt oviktighetsfilter som gör att allt jag säger bara försvinner ut i rymden. Jag ska jobba med det där, för jag tystnar alltmer; ger upp i olika grad. Ibland kan jag i alla fall skriva ett par rader, om än av något tveksam karaktär.

Som jag längtar efter ett riktigt samtal, eller finns de bara på film?

Packar. Eller ska. Har börjat. Känns helt omöjligt. Fastnar i en loop och dricker ljummet kaffe. Huvudet bråkar med mig. Och kroppen. Jag ser ut som hundra år (av ensamhet).  Overall, eller set? Snyggjacka, eller basjacka? Svart eller brunt? Rosa vantar, eller täck, och hinner jag med en julklapp till? Nej, vi skulle ju ta det lugnt. Tjuväter kolan och får inte glömma Nallegrisen. Får absolut inte glömma Nallegrisen. Och att äta frukost efter klockan 12.  Nej, kaffe och en kola till då. Öronen tjuter. Ögonen brinner.

Nu På Spåret!

/Döden döden döden ska ta det väldigt lugnt i jul. i Ingmar Bergmanstan och allt. Längtar.