Förlåt. Det tar sådan tid. Sådan kraft. Andra orkar mer och bättre. Det svider, skaver och gör ont, och inte har jag hittat vägen bort och fram. Inte ens det. Dumskallarna och jag, vi som sitter i samma båt, i samma sjö; i rädslans och lättjans lilla land. Jag ska skriva mer om det här. Jag lovar. Jag ska försöka i alla fall. Om villalivets rädslor och förljugenhet. Om att bara vilja ha.
Kärlek
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar