En flugas väg

Flyg fula fluga flyg

Det är bra festligt. Alla de där sinnessjuka tokigheterna som sker i det stora och i det lilla. Det gör att man å den ena sidan känner sig så ynklig och så liten. Fast när det känns som tyngst kan man ju ta och fotografera sin vackra och lilla frukost istället. Som att man inte vet vart man ska ta vägen när världen ter sig så obegriplig, hotfull och hemsk. När oron gnager. Ryssland? IS? Vården? Miljön? Rättvisan? Skolan? Socialtjänsten? Barnen? TTIP? Vinsterna och alla förlusterna... Det stora och det lilla. Vardagen och universum. Så en liten närbild på frukt, nötter och grönt skadar liksom ingen.

Jag har sett Birro, Roberto och Kjöller som den intellektuella lättjans fanbärare. Sådana där människor som vägrar tänka ett steg till. Som att världen bara kan få finnas om den är enkel, svart eller vit. God eller ond. Lat och sjuk. Man eller kvinna. Ibland fantiserar jag kring hur det skulle vara att vara sådan. Vad skönt att skapa sig ett liv utan eftertanke och större analys. Antingen är du med mig, eller mot mig.  Slåss och vältra sig i självömkan och alltid säga: det är alla andras fel.

Har skrivit ett långt inlägg. Alldeles för långt och intrasslat om Hanne och rehabiliteringen. Om Hanne och de fattiga barnen och om Hannes kärlek till allt förtyck av den svagare. Skulle kunna göra det lätt för mig och bara skriva så här: Människan är inte klok och verkar inte särskilt snäll. Men jag förstår ju varför hon behövs. Hon förklarar världen, gör den lite lättare ett leva i och att greppa. Precis som alla våra vackra fotofilter och min färgglada frukost. Som Sverigedemokraterna som lovar att allt ska bli som förr: tryggt och gult och blått (observera: lurlurlur och <3 dig Henrik). För Hanne gör dagarna mer lätthanterliga för den med en gnutta inre tankeverksamhet men för lite tid och ork. För visst blir det lättare om alla sjuka är lata, om alla fattiga förtjänar fattigdom och arbetslösa är så rakt av värdelösa. Bara Sluta Gnälla. Lite stryk, får du allt tåla - det finns alltid någon någon annanstans som har haft det värre, kära vän. Skippa offerkoftan. För precis så säger Hanne med olika ord till oss: Du har bara dig själv att skylla. Du skulle inte ha stått där på gatan när bussen kom körande på trottoaren. Skyll dig själv: lev i en bunker. 

Rehabilitering gör alltså människor sjukare skriker Hanne ut i Dagens Nyheter. - Har ni hört på maken? Det handlar inte om adekvat, kompetent specialistvård. Det handlar om statistisk: hellre en utförsäkrad och därmed friskförklarad sjuk och jättejättevärdelös människa som valsar runt och belastar systemet och sig själv, än någon som arbetar lite mer anpassat tack vare rehabiliteringsinsatser, om än och kanske inte till 100%. Ja, snyft, man blir så sjuk av att få rätt vård. Äsch, vi borde lägga ner vården helt. Att människor som vill bli bättre inte ens ska få hjälp till det, när sjukvårdspersonal och patienter skriker: DET FUNGERAR INTE SOM DET SKA! Detta bland annat på grund av den ideologi som Hanne håller så varmt och innerligt om hjärtat. Detta på grund av att det eventuellt finns några människor som är skickligare på att gnälla än andra? Är du rik kan du betala för ett psykolog. Då kan du gå ner i arbetstid. Men den stora massan människor har inte den typen av valfrihet. Tänk vad vi skulle bespara oss och samhället mycket genom någon slags basinkomst. Nej, vi ska inte hjälpa dem som har det svårt. Hellre kränka och sänka än att hjälpa. För att vara sjuk och sedd som svagare är en skam i vårat tävlingsinriktade samhälle. Tänkte på det efter att ha läst Bob Hansson om The Mauler och dagens samhällsklimat. Att man ska kämpa mot cancern käckt och glatt. Som att det inte handlar om att få den rätta vården (i tid), gener och tur. 

Det Hanne så frimodigt sysslar med är att uppmuntra till all världens lättja. Att ge människor enkla, ogenomtänkta oneliners, och låta dem vaggas in i att det alltid är någon annan som har sig själv att skylla. Förakta det som gör oss till fullständiga människor. Gärna barn och sjuka, dom ska passa extra mycket. Någon helt annanstans. Ordningsmakten ska nog slå små araber. Det är liksom tryggast så, trots allt. Så att vi andra kan fokusera på vackra stenar, italiensk mat och ekologiska doftljus. Kanske lite poesi eller jakt? En deckare, go musik och lite fin finchoklad? Köpa ett nytt sprillans nytt kök....? Jag tycker att vi är skyldig oss själva att tänka på varandra.

Livet är inte alltid så lätt. De är stort, fantastiskt och obegripligt häftigt. Det kan vara svårt, olidligt och vidrigt sorgligt också. Vi känner och vi lever. Vardagslycka och tristess. Men lätt, det är det sällan. OM man inte är en fluga då? Om man inte heter Hanne då. 

Nej, vem orkar bry sig hela tiden? Måste tvinga mig ut. Trött och orolig och ännu mera trött. Kaffe? En bit ost och lite frukt? Orkar inte. Kan inte. Men jag försöker i alla fall.

Så, betyg från fjärde klass på prov: HEJDÅ BJÖRKLUND och en stilla undran kring hur Hanne kommer att fira detta? Flyg fula fluga, flyg (dumma dumma dig och för tidiga betyg) 

/Döden döden döden