Om att dö

Läs! Kanske det bästa jag läst om varför någon väljer att bli IS-krigare. Eller om att hellre välja döden. Väldigt fin och viktig text. 

Jag vet inte hur övertydlig jag bör bli. Ibland vrålar jag med klumpig megafon, ibland endast med ett andetag; en liten, liten pust.

I inlägget igår så menade jag inte att jag omfamnar orättvisor. Det gör jag ju inte. Tvärtom. Däremot accepterar jag att de finns, i viss utsträckning.  Som att det finns massor av människor som är mer begåvade, intressanta, godhjärtade, spänstiga och mycket vackrare än mig. Bättre typer. Men jag gör så gott jag kan för det mesta. Misslyckas ofta, men stretar på. Jag är däremot övertygad om att en bra lärare kan lära nästan vem som helst, vad som helst - och att vi,  samhället, måste ge alla en chans, trots och på grund av våra olika förutsättningar. Det är vår förbannade skyldighet att hjälpa dem som har det svårt. Tänkte att det kan vara bra att vara lite extra tydlig ibland. 

Världen ter sig som en belyst filmduk utan film. Starkt gråvit och utan liv. Kallt och ganska dött (men idag är det semmeldags i alla fall).

❤

/Döden döden döden

TILLÄGG OM IS-KRIGARNA. Tänkte lite på Uppdrag Gransknings intervju med IS-killen. Jag undrar bara att par saker:

1) Varför orkade man inte ta reda på om det stämde, det som sades om Koranens uppmaning till dödande och deras beteende? Visa oss okunniga citat. Obelagda påståenden är väl lika med desinformation, om inte annat så väldigt slött?

 2) Och så det där lilla påpekandet som nog hade behövts: att det främst är muslimer som drabbas av dessa människor. Jag tänker, när jag tänker på IS-människorna: djur, men jag skärper mig.  Emil Jensen formulerade sig väl här tycker jag. Om villrådigheten, oron och att vi måste sluta tjafsa och göra något vettigt istället.

Nej, det finns inget i hela välden som gör det okej att döda andra.