Lilla hjärtat

Undantagen

.

Medelhavet. Bara så. Medelhavet, sand och sol. Värmen och det goda brödet. Långkoksdrömmarna. Dra benen långsamt efter sig. Bara benen långsamt efter sig. En kopp kaffe och en gratis kaka till. Det smakar sött och friskt och gott. Mer. Örter och blommor sveper som strimmor i luften. Lite grillad fisk någonstans där borta. Ödlorna rasslar snabbt förbi men tankarna är ack, så tröga. Simmar några tag, blir trött. Vilar. Ropar min flickas namn om och om igen. Hon går sin egen väg. Orädd och fullständigt disträ, eller på en plats som jag inte riktigt hittar till. Vi skrattar. Vi skrattar åt min tjatiga röst. Jag låter inte klokt. Hon klättrar. Hon kastar en sten, hittar en snäcka och längtar efter glass och lemonad. Om och om igen. Hon och jag. Vi två. Lägger oss tidigt, hon sover lugnt och tungt. Utslagen på barns vis. Rosor på blek hud och håret vitt, svettigt och vilt. Jag kan inte riktigt slappna av. Tänker på svarmaskerade IS-män med sablar och min maktlöshet. Hur blev det så här?! Men när veckan går mot sitt slut har även jag börjat sova lite mer. Läsa det orkar jag inte. Tänker att hit skulle man åka i vinter och drabbas av det stora blå. Ödsligheten och tankens lilla skärvas skärpa. Havets dån och du. Eller jag.

Här hemma är himlen vit som kristyr med små droppar av regn. Syrén och jordgubbsblommorna prunkar stolt, sparrisen sträcker sig som långa, lätt kröka fingrar, mot världen och ljuset. Det doftar, men på ett kulnare vis.

Puss

/Döden döden döden