Oavslutat

Om GREKLAND <3

- och att stå i skuld

Fick Alexandra Pascalidous bok Kaos: Ett grekiskt krislexikon. Väldigt enkelt, rakt, reflekterande (kritiskt) och tydligt språk. Ett osentimentalt krislexikon med människan i fokus. Kapitel uppdelade efter grekiska lånord som blivit stora delar av världens gemensamma: Etik, Historia, Tragedi, Ekonomi, Demokrati, Skola, Politik, Drama och så vidare. En dotter kräkte dessvärre ner boken en natt, så jag har inte kunnat läsa klart den. Jättetråkig, men ändå: varningslamporna blinkar och sirenerna tjuter: EMPATI, SOLIDARITET. Tänk, läs, lyssna och lär:

'Man säger nej när Greklands regering föreslår höjda skatter för rika och vinstrika företag.

Man säger nej när det föreslås nedskärningar i försvaret.

Istället kräver man sänkta fattigpensioner, sänkta löner och höjd matmoms.

Inget annat duger.'

Läs hela här: Johan Ehrenberg ETC. Jag ska snart läsa Alexis Tsipras tal, om jag hinner och orkar. Annars, lite kort om tigandets politik och Greklands sak är faktiskt vår och avslutar med det tyske filosofen Jürgen Habermas (Dagens Nyheter):

'...Denna upplösning av politiken i marknadsanpassning kan måhända förklara att 

företrädarna för den tyska regeringen, undantagslöst högmoraliska människor, så oförskämt förnekar sitt politiska medansvar för de förödande sociala följder som de ändå måste ha räknat med när de i Europarådet genomdrev det nyliberala sparprogrammet.

Men vad det här verkligen handlar om är inte en moralisk pinsamhet, utan den politiska kärnan: de politiska eliterna i Europa får inte längre gömma sig för sina väljare och själva undvika de alternativ som en politiskt ofullständig valutagemenskap ställer oss inför. I de europeiska ödesfrågorna måste det vara medborgarna, inte bankerna, som har sista ordet.

Jag har varit i Grekland jag vet inte hur många gånger sedan slutet av sjuttiotalet. Ensamstående mammor med barn båtluffade med oss små. Jag har sett mörka förtrollade nätter i Aten och det var tydligt, även för ett barn, att det här: det är en magisk plats. Jojosar med blinkande lampor i, sesamkringlor, solrosfrön och pistagenötter. Varma mörka nätter, små labyrinter till gränder med historien och de grekiska gudarna som en dov påminnelse om den egna litenheten. Vi har sovit på en gräsplätt vid ett träd vid Pireus hamn. Barn och mammor. En förlorad värld. Idag sover andra på Atens och Pireus gator och det ter sig helt vansinnigt så här i efterhand. Vi barn gick också upp för Sifnos (eller var det Samos?) högsta berg för att sova på golvet i en klosterbyggnad och fick där se den största korsspindeln vi någonsin skådat. Vi kastade upp mat till den blixtsnabba bjässen. Detta för att det ryktades om att det skulle vara Egeiska havets vackraste soluppgångar där, men spindeln minns jag bättre, med handen på hjärtat. Det är ju sånt som barnen minns; smakerna och äventyren: strapatserna och de annorlunda efterrätterna att fantisera om. Och vi gick och vi gick med våra barnaben.

Paros, Antiparos, Sifnos, Samos, Egina och Thassos, Santorin, Lefkas och Kreta. De år vi åkte till Grekland under sommaren var vi barn aldrig sjuka brukar min mamma berätta. Vitaminer, vila och sol, en hel månad. Jag står i en slags skuld till Grekland rent personligen. Det finns så mycket mer att se och lära.

Men det är inte bara personligt. Det är så mycket större än så. Och viktigare. Tror att det kallas DEMOKRATI: grunden till jämlikhet, tror jag man kan säga.

Lite mer om Grekisk livsstil som kan vara lite annan läsning än den om det så kallade Eurosamarbetet. Eftersom jag känner mig lite lättsam och generös mitt i all oro så bjuder jag er på världens trevligaste köttbullsrecept. Som en hommage till mina grekiska somrar. Jag är ingen skrytis, men mina köttbullar är väldigt goda. Så, nedan, min svenniga version av grekiska köttbullar som jag tror att även en grek skulle uppskatta! Hoppas det i alla fall.  Och perfekt att frysa in.

Kärlek!

/Döden döden döden

Mina grekiska köttbullar med fokus på lamm, vin och mynta:

För dig som är som mig: omärkvärdig, men med stor kärlek till god mat och lätt förvirrad (man tager vad man haver).

lammfärs
mynta
timjan
vitpeppar
cayennepeppar
basilika
ströbröd (alt. lite kokt potatis)
ägg
fet mjölk
riven liten lök och vitlök
lite kanel
salt

- enkelt och ekologiskt och färskt i möjligaste mån: tjoffa i ingredienserna, nästan som vanliga köttbullar, och det är såklart fritt val på kryddorna... låt lammfärsen vila lite medan du gör: den vanliga lilla såsen: stek lite hackad lök och vitlök i olivolja, på med lite passerade (välj själv!) tomater och bra med vitt vin. sen kanelstång, ett par nejlikor, mynta, basilika, timjan och andra önskade örter. om/när du vill eller låt koka med hela tiden. kanel och mynta är väldigt kärleksfulla tillsammans. äsch, gör precis som du vill ha tomatsåsen själv.

jag steker gärna upp lite fläsktärningar gyllenbruna, i slutet morötter och delar dem i önskade bitar/strimlor/skivor i stekpannan en kort stund och lägg över alltsammans i botten på en ugnsfast form. kör i vilka grönsaker som helst förresten...

kör på dina lammfärsbullar. på halvhög värme (typ 7 på en 9-gradig skala). jag brukar göra ganska stora. snygg yta och lägg ner bullarna allt eftersom i ugnsfasta formen. häll på mer vin i tomatsåsen om du vill... när du stekt dem klart, häll över tomatåsen och in i ugnen på 200-250 tills det puttar om allt och du känner på dig att de är klara. ös lite sås om du vill på bullarna också. beror ju på hur mycket sås du väljer att göra... eller som vi gjorde i går: låt bullarna puttra i såsen på 50-100 grader halva eftermiddagen.

Ris, pasta, potatis anything goes och så sallad till. pluppa i lite feta och oliver sen om du vill.

Mat man blir snäll och glad av.