Skymningsljus

I flera dagar har jag letat efter snabel-a:et, men kommer inte på kommandot. Jag tänkte att det kunde vara intressant att veta. Förstå hur hjärnan min fungerar. Så där lite knasigt, eller inte alls, om man ska vara sån. 

Röda och rosa lyser molnens magar. Som blodgrapesaft lockar horisonten och den klart lysande blå himlen bakom molnens mörkare konturer. Små, nätta, länkade med massiva sjok: mot stan och natt, flyter molnen så tätt på rad. Bort från mig.

Borde cykla mot ängarna och känna livet, men orken är för längesedan slut. Önskar att det fanns någonting att drömma om, men det gäller mest bara att stå ut. Några dagar till. 

Önskar att jag visste mer. Att jag orkade det där och dit igen. Nu mörknar molen, men himlen lyser än så snällt, så ljuvt, och klart. Alla djuren kämpar duktigt på med sitt. Kaniner, katter, fåglar och igelkottsungar små. Allt ligger lite här och lite där, men i buskarna rasslar det till då och då. 

Hur mycket jag än avskyr somrarna så är nätterna bland det vackraste som finns. Lite värme och den söta doften av torra barr och sand, och havet, givetvis. Suset och tusen små björklövs visslingar och shhhh. En natt. En kväll, en solnedgång. I morgon ska vara glad och snäll igen.

Nu är alla molnen borta, en flygplansmotor ylar som stormen gastar till en liten husventil. Bara skriva några rader för att känna att jag faktiskt finns till.

<3 

/Döden döden döden