Sanningssägare och mörkläggare
'Rasistisk retorik och politik kan aldrig betraktas som ”normalt” i ett demokratiskt samfund, oavsett hur missnöjda människorna är med den politik som förs.' (DN-debatt)
...'Allt fler människor misstror de politiska alternativ som erbjuds av etablerade, icke-rasistiska partier. Förklaringarna till detta är många, men oavsett vilka man föredrar och vilka åtgärdsförslag man förespråkar kan lösningen inte vara att ”ställa krav på invandrare”. Historiska erfarenheter, men även förfärande händelser i dagens Europa, vittnar om hur legitimt missnöje över växande klyftor riktas mot svagare grupper och inte mot de som bär ansvar för den växande fattigdomen och osäkerheten. Att ställa svaga sociala grupper mot varandra skapar spänning, våld, etnisk diskriminering och rasistiska hatbrott. Alldeles oavsett om vi betecknar Sverigedemokraternas ideologi som ”rasistisk”, ”främlingsfientlig”, ”invandringskritisk”, ”nationalistisk” eller något annat, så vet vi alltså detta: partiet underblåser rasismen genom att peka ut en viss samhällsgrupp som roten till alla problem.' (DN)
Inkludera, inte integrera.
Tyckte ju att
Heidi Avellan skrev bra och skolan, men kanske att det här debattinlägget ännu mer tydliggör problematiken med den lönsamma skolan
(LÄS!!).
Här ett exempel på en begåvad människa som gjort
en klassresa, for sure. Tack vare skolan i Finland, från Somalia och allt. Så
kära Sverigevänner, om ni älskade Sverige skulle ni väl se att vi verkligen behöver folk i hela det här landet och en bra skola för alla? Att alla ska få gå i en bra skola: nyanlända, analfabeter och mina och dina små barn. Vi behöver varandra och vi behöver
en enorm mängd bra bostäder, skola och likvärdig sjukvård för alla (yadayadayada,
vad jag är less på att skriva sådana här självklarheter...).
Jag tycker inte heller att allt är så himla enkelt, som begrepp som (val-)frihet. Det är sådant man kan tala om, och tänka på i all evinnerlighet. Det är lika enkelt som komplext och tankemässigt svårt. Frihet är allt, men friheten att mobba, tjäna pengar på andra eller att skada människa och natur står i vägen för den enkla vägens retorik.
En klok person jag känner sa precis om FI: att de, de gör precis tvärtom (mot vad SD och många andra politiker och PR-människor gör), de gör något enkelt alldeles för svårt, speciellt för många av dem det berör. Vi människor tenderar ju att föredra den enkla, lätta och snygga vägen fram, vi med vår lilla lättja - och det befriande och sköna:
att alltid skylla allt på någon annan, och det är väldig synd. Precis som att vi
demokratiskt kan rösta oss fram till en diktatur (läs, och begrunda att ingen i SD-toppen någonsin sagt något annat, eller förnekat, det som står i texten*). Därför måste vi våga tala med varandra och kunna ifrågasätta oss själva och varandra mer. Trots att solen skiner över havet just idag. Sverigedemokraterna lyckas dock med att ge oss en bild och en tydlig förklaringsmodell, hur skev och tokig den än må vara (man pratar siffror och skapar en känsla hos folk att de blir avlurade sina pengar). Sedan är det svårt det där med politik, eftersom våra liv så styrs av den och det och vi får rösta, men egentligen inte vara med.
Vi är många som är missnöjda och har tydliga orsaker till det, men vi behöver ju inte dras in i ett gammalt nazistparti, som drömmer om att stänga våra gränser och ett enpartisystem för den sakens skull. Och är vi rädda för muslimer (hur det nu är möjligt att dra alla över en kam!?) och känner oss hotade av dem måste vi kunna prata om det - och tycka olika. Jag avskyr burkor till exempel, men jag tycker verkligen inte illa om dem där under.
Jag fattar det helt enkelt inte (och får väl jobba med acceptansen om det är kvinnornas fria val) mer än att det, som jag tolkar det, återigen säger mer om männens tankar om andra män än något annat. Att män skulle ha så svag impulskontroll att vi kvinnor inte kunna gå säkra om de finge se våra kroppar. Precis som svenska domstolar dömer kvinnor i utmanande kläder hårdare, och så är det väl ändå inte. Eller?
Och vad alla anser om IS är väl inget man ens behöver skriva om då orden inte räcker till, men krossas ska de. Dessvärre har jag ingen aning om hur.
"...Under en följd av år, ända ned i nittiotalet, har i princip även de till höger om Folkpartiet beskrivit sig som liberaler, i den meningen att man sagt sig stå för marknadsliberala lösningar. Om nyliberalismen med stöd i Chicagoskolans ekonomer varit den dominerande politiska ideologin under tjugo trettio år, har något annat det senaste decenniet framträtt på den politiska kartan världen över, något som går att förstå som en reaktion mot att denna nyliberalism inte levererat arbetstillfällen och stabila ekonomier. Reaktionen tar sig även vänsterpopulistiska uttryck, men tydligast är återkomsten av en höger som inte haft uttalade representanter i de nordiska länderna sedan andra världskriget."
Så, den
här artikeln som skymtade förbi i mitt flöde idag: om de kvinnorna som besegrade IS från tidigare i år som avslutades med:
Innan hon tar sin kalasjnikov över axeln och går mot byn där IS uppehåller sig 700 meter bort tittar hon på mig och lägger till:
– Jag har alltid undrat hur det är att leva som en jämställd människa i ett samhälle fritt från krig.
Så bilden överst. Det kanske hade räckt med den? Jag kan inte skriva, eller tänka särskilt klart. Egentligen känner jag mig mest ledsen över att jag inte förmår vara den mamma jag vill vara. Att jag bara är en liten isolerad, snurrig, mörkrädd liten lort. Så äckligt trött. Så hopplöst trött att jag vill lägga mig ner och dö en stund. Tänk att ni som känner rädsla eller oro över era liv och det ni kallar ert. Att ni väljer att fokusera på att känna att vi inte har råd att hjälpa andra, men gärna investerar i ett sprillans nytt kök. Det gör mig ännu mera rädd.
Avslutar med Ola Larsmo: 'Demokratin, när den slog igenom i Sverige trots Unghögerns motstånd, byggde inte bara på att man byter makthavare genom omröstningar. Den liberala demokratin bygger också på en radikal människosyn som handlar om rättigheter och skyldigheter och om allas lika värde. Om medborgarskap, inte nationalitet. Vem av er vill kliva fram till mikrofonen och tala om den saken? Vi väntar.' (Personligen hoppas jag nog lite på Birgitta Ohlsson)
Kämpa <3
/Döden döden döden
* Politiskt har de gjort precis ingenting för unga, äldre eller för landsorten. Inga visioner, bara en vi-och-dom-politik. Så ser jag på saken. Och om man tänker att TROLLEN i TROLLSKOGEN nästan uteslutande sympatiserar med extremhögern/SD, så förstår man ju att deras kvinnosyn är mer lik IS-männens, än alla andras i alla fall. Det är inte någon svensk kultur, det är bara grabbig hatkultur. Söta snälla någon. Gör något bra av era liv istället (eller: fokus krokus, som vi säger här hemma)!
Och här en hälsning från en glad Sverigedemokrat! Tjaba...