Ögonblick

Sommarmånaderna 

Sommarledigheterna är snart över. Andhämtning saknas. Dessa fruktansvärda månader: maj, juni, juli och augusti. Det sorgliga kvartalet och lite till. Barnen och jag går liksom långsamt sönder, men klipper och klistrar oss bäst vi kan. Gråt och gnissel, klappar och lek. Det där djupa andetaget. Jag längtar efter dig. Att få andas och få vara för en stund. En enda tanke. En enda liten gång. Mumlar om tystnaden. Trånar och drar mig fram. En glass till bara. En enda liten glass till bara.

Sover dålig. Orkar inget. Huset stinker gammal sommarstuga. I natt slog åskan ner i byn. Varmt och grått. Som brandrök över nejden. Det doftar himmelskt och fåglarna kvittrar och kurrar så ovanligt fint och försynt. Tomaterna har kommit, vackra och kul, men dahliorna dem går det sämre med. Trädgården, vår lilla park, tar sakta form med hjälp av andra starka släktingars händer. Jag går med brutna steg. Hackar mig fram. Alldeles, alldeles för trött och det gör ju ingen glad.

Snart kaffedags. Det ska bli gott.

 När livet känns komplett.

Systrar

Sekund för sekund.

Så strilar regnet ner. Och koppen fylldes på.

Puss.

/Döden döden döden