 |
| Foto: Maria Wretblad |
Efter att ha vältrat mig i färgglad yta återgår jag nu till min vanliga, lite mer svartgråvitbeiga ton, och skickar ett tack och ett extra stort ❤️ till Lotta Lundgren och Britta Svensson som tycker att det finns viktigare saker än att vara en slav under den allmänna föreställningen kring vad en kvinna bör och ska med barn, i hem och kök. Den där Family Living-livsstilen som bara vissa reder ut. Som jag kämpar med dessa demoner och försöker bära min dålighet med högburet huvud. Jag är människa först. Alltid. Så gjorde jag äppelmos* förra helgen och kände mig stolt som en höna. Burrig, och glad och mammig och dan (man är ju inte klok...!).
Läste Thomas Engström: Farväl till välfärden och jag begriper att hur snäll och välformulerad han än verkar så är det bitar som saknas. Har han och hans fru aldrig varit sjuka, och inte utbildat sig och så vidare? Trafikolyckor, sjukdomar, släktingar och vänner. Vad som helst kan hända vem som helst och då sitter det oftast fint med den ibland, i vissa kretsar, så förlöjligade välfärden. För varför lyfts inte frågan om att ersättningarna faktiskt är för låga? Varför är det så att så många per automatik måste försvara ett anonymt ägarintresse före samhälle, sina egna intressen, samt kamrater och släktingars väl? Jag fattar det bara inte. Men han höll sig ödmjuk och sann mot sig själv och sitt: att känna att han inte hade råd att betala skatt. Eller så ville man ha många delningar, provocera lite lagom, på tidningen bara? Mitt förslag är ge herrn en ersättning han reder sig på. Ja, ja... Ska tänka på det här över helgen, men visst är det intressant att samma personer som inte tycker sig ha råd att betala skatt samtidigt ofta vurmar för fler låglönejobb? Matematiken, vänner. Matematiken går inte ihop om man tror på lite redigt samhälle där alla ska ges en rimlig chans. Återkommer ofta till programmet Lönesänkarna och borde se om den. Filmen finns på Youtube (en så kallad ögonöppnare, i alla fall för mig). Ett tips: se, om du missat.
Så mitt i min privata förvirring kändes det som en befrielse att läsa Nina Björk: För dum för demokrati. Jag håller med till hundra procent. Kan inte alla ni som är livrädda för skatt, kan inte ni vända blicken åt ett annat håll istället och skriva om vad som sker: att några få tar pengarna? Kan vi inte kräva bättre betalt och vettiga löner istället? Inte mindre skatt, eller hacka på flykting som vissa oroliga själar verkar hemfalla till. Varför är det mer okej att riskkapitalbolagen dränerar samhället på skattemedel (fy, stoppa, eller reglera åtminstone eländet tydligare) än att hjälpa människor i kris? Men jag kan inte säga att SKL imponerar heller. Är alla livrädda för eget och gemensamt samhällsansvar? Sitter vi ensamma i våra skakiga båtar och söker svaren på frågorna som vi måste kunna lösa tillsammans? Det är nog ingen jättelysande lösning. Här, i kommunen jag bor i, så ska snart ett nytt flyktingboende skapas i en jättefin lokal som stått tom länge, vilket är finfint. Det tragiska är att som det ofta verkar fungera i kustnära, lite snofsigare områden, så råkade tydligen den ursprungliga lokalen brinna upp... Så reder di rige sina problem.
Så det är nog både bättre och viktigare att satsa på falukorv och mos och samtal kring hänsyn, kärlek och respekt än att ständigt tävla i att vara bäst på allt. Det där med att vara lite hygglig mot sig själv och sina medmänniskor dagligdags. Men visst, så länge alla vill vara duktiga på det där titta-på-mig-viset, så står vi här och stampar, och så särdeles lätt är det ju inte när det ser ut som det gör. Ärligt talat, de flesta av oss älskar ju att skapa något och känner stolthet över våra värv samtidigt som vi också kör slut på oss fullständigt, och så i onödan. Lotta och Britta behövs som en påminnelse om att vi ska leva nu och ha det bra, inte jobba ihjäl oss för att tycka ner andra med våra prestationer - men framförallt att vi ska hjälpa varandra i det stora och det lilla (i hemmet. på skolgården, på jobbet i världen). Le mot tanten på bussen och vara lite vardagsvänligare och så. Livet är för kort för annat.
Summa summarum: högre löner, mindre jobb för fler människor. Okej, Thomas och alla andra underbetalda människor? lite basic jämlikhet, ni vet. Jämna till det lite grann...
Så, upp till en vänlig kamp då!
Läste Thomas Engström: Farväl till välfärden och jag begriper att hur snäll och välformulerad han än verkar så är det bitar som saknas. Har han och hans fru aldrig varit sjuka, och inte utbildat sig och så vidare? Trafikolyckor, sjukdomar, släktingar och vänner. Vad som helst kan hända vem som helst och då sitter det oftast fint med den ibland, i vissa kretsar, så förlöjligade välfärden. För varför lyfts inte frågan om att ersättningarna faktiskt är för låga? Varför är det så att så många per automatik måste försvara ett anonymt ägarintresse före samhälle, sina egna intressen, samt kamrater och släktingars väl? Jag fattar det bara inte. Men han höll sig ödmjuk och sann mot sig själv och sitt: att känna att han inte hade råd att betala skatt. Eller så ville man ha många delningar, provocera lite lagom, på tidningen bara? Mitt förslag är ge herrn en ersättning han reder sig på. Ja, ja... Ska tänka på det här över helgen, men visst är det intressant att samma personer som inte tycker sig ha råd att betala skatt samtidigt ofta vurmar för fler låglönejobb? Matematiken, vänner. Matematiken går inte ihop om man tror på lite redigt samhälle där alla ska ges en rimlig chans. Återkommer ofta till programmet Lönesänkarna och borde se om den. Filmen finns på Youtube (en så kallad ögonöppnare, i alla fall för mig). Ett tips: se, om du missat.
Så mitt i min privata förvirring kändes det som en befrielse att läsa Nina Björk: För dum för demokrati. Jag håller med till hundra procent. Kan inte alla ni som är livrädda för skatt, kan inte ni vända blicken åt ett annat håll istället och skriva om vad som sker: att några få tar pengarna? Kan vi inte kräva bättre betalt och vettiga löner istället? Inte mindre skatt, eller hacka på flykting som vissa oroliga själar verkar hemfalla till. Varför är det mer okej att riskkapitalbolagen dränerar samhället på skattemedel (fy, stoppa, eller reglera åtminstone eländet tydligare) än att hjälpa människor i kris? Men jag kan inte säga att SKL imponerar heller. Är alla livrädda för eget och gemensamt samhällsansvar? Sitter vi ensamma i våra skakiga båtar och söker svaren på frågorna som vi måste kunna lösa tillsammans? Det är nog ingen jättelysande lösning. Här, i kommunen jag bor i, så ska snart ett nytt flyktingboende skapas i en jättefin lokal som stått tom länge, vilket är finfint. Det tragiska är att som det ofta verkar fungera i kustnära, lite snofsigare områden, så råkade tydligen den ursprungliga lokalen brinna upp... Så reder di rige sina problem.
Så det är nog både bättre och viktigare att satsa på falukorv och mos och samtal kring hänsyn, kärlek och respekt än att ständigt tävla i att vara bäst på allt. Det där med att vara lite hygglig mot sig själv och sina medmänniskor dagligdags. Men visst, så länge alla vill vara duktiga på det där titta-på-mig-viset, så står vi här och stampar, och så särdeles lätt är det ju inte när det ser ut som det gör. Ärligt talat, de flesta av oss älskar ju att skapa något och känner stolthet över våra värv samtidigt som vi också kör slut på oss fullständigt, och så i onödan. Lotta och Britta behövs som en påminnelse om att vi ska leva nu och ha det bra, inte jobba ihjäl oss för att tycka ner andra med våra prestationer - men framförallt att vi ska hjälpa varandra i det stora och det lilla (i hemmet. på skolgården, på jobbet i världen). Le mot tanten på bussen och vara lite vardagsvänligare och så. Livet är för kort för annat.
Summa summarum: högre löner, mindre jobb för fler människor. Okej, Thomas och alla andra underbetalda människor? lite basic jämlikhet, ni vet. Jämna till det lite grann...
Så, upp till en vänlig kamp då!
Foto: Stina Nyhlén
❤️
/Döden döden döden
/Döden döden döden
* It's gotta be simple!!! Äppelmos. Körde i två kanelstänger och kardemummakapslar (köp billig på Möllan om du bor i Skåne, en burk för en tia räcker i tio år) och tog mindre socker och de äpplen jag fann (psst. allt finns i vanliga affären också). Nog med sånt nu. Vila. Läsa. Mysa. Helga sig lite, det är fina grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar