Alicia

Nu är det där milda ljuset här igen. Fågelsång och himmelsblått. Sen blir det åter vitt och grått. När nu min text försvann, tittar jag på Alicia Vikander som igår kväll vann. Stort! Rent objektivt: vilken tjej. 

/Döden döden döden

Som ett andetag

Dessa dagar

Hemma igen efter ett sportlov som det inte blev så mycket med. Den skånska dimman döljer nästan allt denna morgon. Det är jag, katten och kaffekoppen. Och så oron i bröstet. Barnen prasslar och drar med sina små varma fingrar och händer efter närvaro, och så ett knä i magen: tjoff. De doftar sött, som pannkakor med sylt. Den där oöverstiglig känslan av maktlöshet och otillräcklighet. Försöker. Försöker om och om igen, men det är som att min existens är vag som ett andetag. Men havet och vårens dofter skänker hopp om framtiden. Måste orka. Måste det. Som ett andetag. 

Livet, och jag, krymper ihop som ett russin. Jag avskyr russin. Allt krymper med den stora världens futtigheter. Jag har svårt att stå ut med dessa. Den kvävande rädslans makt. Att folk inte är snällare mot varann... Vad gör all denna offentlighet med oss egentligen? Det som skulle vara fritt och för alla har gått och blivit ett fängelse. Ett tryck på fel knapp och du "gillar" något tokigt, gör en annan människa ledsen och tillsist bidde det inte ens en tummetott. Jag vill inte vara i en värld där alla tycker lika, men jag är rädd för dem som tycker illa om andra som inte tycker som dem. Jag är rädd för nästan allt, dessa dagar.


/Döden döden döden 

Disco

Bill Bernstein 

Disco

Vi lever och sen dör vi.
Under tiden längtar vi hem.

Bara älska mig liksom.

/Döden döden döden

Gammeleuropeiska ögon

(Joan Collins, foto: Slim Aarons)

Läste för en tid sedan Dödgrävarens dotter, Joyce Carol Oats, och i en mening nämns gammeleuropeiska ögon och jag studsade till. Kanske var det ordet som fattades mig efter mitt möte med den rumänska läkaren? När jag såg in i hennes ögon såg jag mig själv, eller nej, jag kände snarare ett slags tydlig släktskap. Ett vänligt samtal mellan två vuxna människor med gammeleuropeiska ögon? Jag tror att det var så det var, men minns inte helt klart. Sen skrev en vän "jag saknar dina glada, ledsna ögon". Att vara både och.

Söker på gammeleuropeiska ögon och undrar om begreppet ens finns, hittar inget om ögon, letar inte särskilt djupt, men gammeleuropeiska finns ju, och så dyker det här upp: 

KÄNSLA OCH ESTETIK
Professorsföreläsningar på DI
Hösten 2OO1– Våren 2OO2

Ska lura till mig lite tid och försöka läsa. För trött. Dagarna går. Svarta hål i mitt bröst. Fredag. Fredag. Fredag. 

Nu är vintern över. Tacksam för dagarna med glitter och vitt. De små regnbågarna som hoppade runt och kristallerna i dimman. Om än så lite, bra mycket bättre än inga vinterdagar alls. Nu sliter vinden i trädgården, och fönster. Ventilerna hoar och en fågel piper å viv-viv å viv-viv å viv-viv... Det är skönt att lägga här och bara vara varm.  Vintergäcken som gula, glada pluppar, under löv och krafs. Det tjuter i mina öron. Längtar efter skogen och att få stilla den där oron som far runt. 

Tittar på bilder, konstiga inredningsbilder. Tittar på Slim Aarons bilder och känner hur trött jag är på inredningsestetik. Troligtvis för att jag inte klarar ut det riktigt själv. Vad härligt att bara vräka på. Inga söta plantor, målade trägolv, metall mot trä, sköna färger och fina klänningar utan drinkvagnar, medelhavet i pastell och fluffiga frisyr. En Sidney Sheldon-värld, helt klart. Tittar in på Hotel Il Pellicanos hemsida. Drömmer. Känner mig så trött på mig själv. Tänker på Medelhavet. Tänker på barnen som drunknar. Säger till min dotter: fattigdom kan drabba vem som helst. Jag vill att hon ska veta det; hon som bjöd en hungrig på en hamburgare. Min lilla snälla. Vi måste hålla ut och ihop. Inte ge upp.

Fredag. Fredag. Fredag.

/Döden döden döden