Progressiva rörelser

Vi bodde på ett lyxhotell i Budapest för en tid sedan, och jag blir mig aldrig lik igen. Det var fantastiskt. Ungefär samtidigt publicerades en text av Thomas Engström från Georgien där han beskrev känslan av rikedom i den typen av samhällen: gamla diktaturer och väldigt mycket personal överallt (billigt billigt billigt). Och jag tror att det är det här som är problemet: att vi alla vi som råkat födas in i ett demokratiskt och rikt samhälle tror att vi förtjänar den lyxen, och mer. Det gör vi, och samtidigt: det gör vi verkligen inte. Vem städar hos städerskan? Den dagen städerskan tar sig städhjälp då är jag på tåget, men inte innan dess måste jag tjabba emot. Men det är alldeles, alldeles ljuvligt, det är det, och så mycket, mycket billigare än en helg i fjällen. Mjuka heltäckningsmattor, finkultur och söta farbröder som plinkar på pianon. Just becasue you can... 

I helgen skapade Schyffert och Virtanen lite twitterblåst, och man kan ju dra vilka paralleller man vill. Vissa tror på kapitalismens progressiva krafter, och det kan jag också göra. Ibland. Det finns lysande entreprenörer och företagare lite varstans (Tesla: hur många hjärtan som helst där, även om jag tänker too good to be true ibland). Det finns också dom som försöker få det till att vänstern ser ner på Mac Donalds-personalen: puh puh. Som att läsare skulle gå på att politiskt vurma för att man ska klara sig på sin lön är förakt mot arbetaren, eller går folk på den lätte? Att lön för mödan skulle vara ett problem? Skratta eller gråta, det är frågan. Sedan kan man ju dra det lite till och erkänna att 70000 skoputsare och städare kanske inte behövs om man får komma med lite kritik kring låglöne-arbetslinjen? Bättre med forskare, skolpersonal och entreprenörer (för all del) och helt vanliga försäljare, vårdare och reklamare och så vidare än att tro på billig slit och släng-personal. Och har man ett tungt jobb ska man baske mig får betalt för det också. Låt människor få plugga, eller arbeta under goda förhållanden och förutsättningar - oavsett om arbetsgivaren är stor eller liten, allmän eller privat.

Det blir bara så extra skrattretande att läsa om de progressiva kapitalisterna i Svenska Dagbladet och samtligt läsa om gamla sossars vältrande i kapital. Det är måhända orättvist ur ett personligt perspektiv; att det faktiskt är mer äckligt och samhällsfarligt, tillitsmässigt, att Nuder tjänar över 12,6 miljoner på att hjälpa Jan Emanuel sälja sina välfärdsbolag (just för att de är sossar och att det som grädde på moset är skattebetalarnas pengar de festar loss på) än att Borg och Reinfeldt skulle göra det. Då politik de facto handlar om ideologi. Den här typen av kapitalism är varken progressiv eller samhällsnyttig. Det är också hemskt att makarna Adolphson redovisar sin syn på medielandskapet på ett ytterst tveksamt vis, men de har liksom inte samma moraliska kompass att följa. Skönare att skylla på mörkläggning och invandringen (olika kulturer) istället. Det handlar återigen om ideologi och värdegrund, men det kanske anses progressivt att gömma pengarna utomlands (Nordea allra mest, men även andra) ur ett personligt ekonomiskt utvecklingsperspektiv? 

Jag känner mig politiskt fri och är uppväxt med liberaler, (konservativa) moderater, kommunister och socialister. Jag håller ta mig katten för en gångs skull nästan med Alice Teodoresco här, även om Heberlein-faktakrisen generar desto mer. Kajsa Ekis Ekman har som vanligt rätt i att det bara gnälls och gnälls och gnälls. Jag tycker så, jag med. Gör något (bra), eller näbben, liksom. Däremot vet jag inte om Ann Heberlein är en opportunist, eller bara väldigt törstig på bekräftelse? För om jag ska kritisera vänstern så är det att de verkar vara rätt kassa på att peppa varandra. Om du skulle skriva något nedsättande om muslimer i tidningen kommer det blommor med posten, gulliga mail och tusentals likes, men inte om du skriver att nu får det vara nog med kassa pensioner, låga löner och pajjig miljö, då är det oftast ganska tyst. Folks skruvar lite på sig och visst, de håller med, men vänstergrejer, det låter läskigt det. Humanism verkar generellt var oerhört laddat nu för tiden...  Samtidigt som jag tror att alla bara vill ha det lite bra. Jag fattar mig helt enkelt inte på folk... alls, men jag kommer aldrig att köpa att marknaden reglerar sig själv eller att jobb och studier inte ska löna sig för vissa. Gör du det? 

Och EU... Kom igen nu då.  

Puss!
/Döden döden döden