Valborgsmässoafton med grillkorv och lotter. Lugnt och stillsamt. Fotograferar i skymningen med mobilen. Mina ögon blir allt sämre och det skrämmer mig. Bilder är det enda som inte pajar min hjärna, allt annat sliter mig i stycken: orden, texterna, ljuden, tanken, avbrotten och rörelserna. Samtalet och dialogen karvar stora hål i mig, fast jag så himla gärna vill.
Hon skriver roligt och väldigt raljant till Åsa Lindeborg, nackhåren reser sig lite, samtidigt som hon jämför skatter med exempelvis slavarbete och reservdelar. Men visst har hon lite rätt. Som M nu verkar fantisera om att man ska kontrollera folk i sina hem. I Sverige måste människor gå till fas3-ställen annars kastas de ut på gatan (om inte nya regeringen slopat fas3?), så nog äger staten allt din kropp. Men har vi inte någon slags överenskommelse: gör du som vi säger så hjälper vi dig på traven? På gott och ont, det ska erkännas, men presterar du kan det gå riktigt bra.
- Och man måste kompromissa ibland, lär vi barnen. Makten över den som lite har.
Poliserna som kontrollerar våra pass resan över från Danmark är också en intressant vardagsdetalj i Skåne. Fängslas, eller straffas jag, för något om jag inte visar legitimation trots att jag hyfsat uppenbart inte kommer att söka asyl i Sverige? Skulle polisen bara sköta sitt jobb då? Vad är rimligt och var går gränsen för makten? Skatt i rimlig proportion till bra skolor, vård och omsorg samt järnväg, infrastruktur och så vidare - och hjälpa dem som har det svårt, men sen ska man också försöka göra så gott man kan i godan ro. De rige klarar sig bra i Sverige idag, även om mycket alltid vill ha mer. Och de som har det sämst har tyvärr, och faktiskt, fått det allt sämre på många sätt, så det känns så märkligt med den här skatteaversionen just nu. Men visst kan man oroa sig över vart pengarna tar vägen, och då är det fint om vi kan prata snällt med varandra. Ett öppet, transparent samhälle. Men hon är väl ironisk nu igen? Jag undrar om Lena Andersson tycker att man som medborgare har vissa plikter, eller om var och en bör bära bördan och allt ansvar själv. För sig och sitt? Eller om hon är revolutionär?
Jag tänker att den autonoma människan är en utopi eftersom vi lever tillsammans, men vad vet jag.
/Döden döden döden
- Och man måste kompromissa ibland, lär vi barnen. Makten över den som lite har.
Poliserna som kontrollerar våra pass resan över från Danmark är också en intressant vardagsdetalj i Skåne. Fängslas, eller straffas jag, för något om jag inte visar legitimation trots att jag hyfsat uppenbart inte kommer att söka asyl i Sverige? Skulle polisen bara sköta sitt jobb då? Vad är rimligt och var går gränsen för makten? Skatt i rimlig proportion till bra skolor, vård och omsorg samt järnväg, infrastruktur och så vidare - och hjälpa dem som har det svårt, men sen ska man också försöka göra så gott man kan i godan ro. De rige klarar sig bra i Sverige idag, även om mycket alltid vill ha mer. Och de som har det sämst har tyvärr, och faktiskt, fått det allt sämre på många sätt, så det känns så märkligt med den här skatteaversionen just nu. Men visst kan man oroa sig över vart pengarna tar vägen, och då är det fint om vi kan prata snällt med varandra. Ett öppet, transparent samhälle. Men hon är väl ironisk nu igen? Jag undrar om Lena Andersson tycker att man som medborgare har vissa plikter, eller om var och en bör bära bördan och allt ansvar själv. För sig och sitt? Eller om hon är revolutionär?
Jag tänker att den autonoma människan är en utopi eftersom vi lever tillsammans, men vad vet jag.
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar