Så känns det efter en hel natts sömn. När du kommit upp, efter att ha sparkat vatten för länge, för att hålla näsan ovanför vattenytan. För att överleva. Åhhhh! Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Förvirring och för mycket syre. Dricker en kopp kaffe till. Målar naglarna. Njuter av att andas. Bara av att andas. Känner inte efter alls. Bara andas och lättar (och flyger fram). Nej, fortfarande som heffaklump, men jag kan andas lite. Så fruktansvärt skönt.
Det är inte alla som förstår tröttheten: Dödens trötthet. Den där. Men någon gång ska jag ta mig i kragen och skriva något vettigt om det här, men jag är för trött. Jag kommer troligtvis aldrig fram, men tanken är fri och mina drömmar likaså. He.
Puss
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar