Problemen

med kontraster

Solen värmer precis så mycket att det känns som sommar utan att svetten ska krypa fram. Svalkan i luften. En bris med lätt cigarettrök och något, eller någon, som skramlar och tjoar till. Allt vänligt, men det ligger en nervös spänning som pyr likt ett flor över stan. Det doftar ömsom avlopp, ömsom parfym. Det doftar stad och svett och kaffe och kött. Avgaser och guld. 

Vi går gata upp och gata ner och allt ligger som Godiskungens självplockshyllor runt oss. Små barn sover på madrasser och kartonger, exklusiva brevpapper hos pappershandlaren och ankkonfit och ostron på fat. Klänningen för 6040 euro, ballerinaskor i lack: mannen tittar sig omkring med håret på ända och jag vet att jag inte får/ska fotografera honom. 

Husen i parad. Grönskan rostar försiktigt i parken vars stolar inte ändrat minsta nyans på fyrtio år. Livet passerar snabbt, men den milda gröna färgen består. 

Vi tiger ihjäl problemen. Njuter av en ost.

Jag sover äntligen lite gott.

/Döden döden döden