Daggdropparna glittrar som kristaller på grässtrånas spetsiga toppar. Det klara ljuset bakom dis och dimma som ett guldflor över byn. Trafiken, autokorrekt: tragiken, dånar i bakgrunden.
Allt blir som ett filter. Jag lever instängd bakom ett filter. Hjälp, jag kommer inte ut och härifrån. Vad blir kvar, är det jag som är sumpen eller destillatet? Spelar ingen roll, käklinjen hänger och dallrar där ändå. Huden röd och hjärtat likaså.
Går ut i fula fleecen, detta förhatliga material, och hämtar tidningen. Låtsas att jag inte ser grannen som svänger bort med sin gamla hund. Pilar in, kryper ihop och säger ett par ord till katten.
Dagen går. Skridskoskola. Köpcentrum. Inslagning av paket. Lämnar av ett barn. Får summeringen: "det var ett bra kalas. Det var väldigt mycket godis OCH marshmallows och mini-hamburgare som var märkligt mättande"... Där ser man, och vad bra.
Vi andra drog en kortis till havet. Det var fantastiskt. Pussar, lagom kallt och snällt och skönt. Man blir nog lite snällare av att bada, trots allt.
Nite Flights, The Land Below och Crockett's Theme, Jan Hammer. Gryningsdisco, för den som vill ha det på det viset.
Puss
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar