A-laget

Eller B-laget?

Från Sydsvenskan. 

Maud Olofsson kritiserade "Resten av Sverige" för socialism och man kan ju känna sig aningen fundersam, eller så kan man välja att skratta lite snällt åt henne. Hon måste väl ändå betraktas som en av Sveriges i särklass sämsta politiker genom tiderna, om vi bortser en stund från Jan Björklund då? Partierna säger jag inget om.
 Om det nu är så att Sverige förändrats och förändras (helt normalt) och landet påverkas av in- och utflyttningar (och av Ståkkhållm) så vore det väl inte så dumt att ta diskussionen på allvar? Lösningarna må vara politiska, men frågorna rör alla. Vad är rimligt och vad är viktigt och hur ska landet tillåtas påverkas och se ut framöver. Sverige är, vare sig vi vill se det inte inte, större än Stockholm och storstadsregionerna. Här i Skåne finns också en känsla av vanmakt och i hela Sverige töms mindre samhällena på invånare, men det händer i storstäderna också, vilka påverkas av stora köpcentrum utanför centrum. Har någon åkt bil genom Värmland på sistone till exempel? Våra rika villaförorter, orättvisa städer och så all skog och övergivna hus och byar.  Kristina Axén Ohlin tyckte i SVTs Gomorrons Nyhetspanel i fredags att man skulle låta uteliggarna bo i husen vilket kan låta klokt, men det löser inte några infrastrukturproblem precis. Eller tänkte hon sig att de får bo och reda sig helt själva i ödemarken? Men så vad kan vi göra? Att förneka ett problem är aldrig svaret. Däremot behöver det inte vara nattsvart heller. Säger jag från sängen under duntäcket i den rika kommunen. Härifrån åker vi in för att roa oss i den mycket fattigare kommunen som tydligen får 4,9 miljarder från Estocholmo. Man kan bli yr i mössan för mindre. Hur det ligger till vet jag egentligen inte, men jag vet inte hur många nyanlända Täby och Vellinge exempelvis tar emot om vi talar proportioner heller? Det är väl aldrig helt svart eller vitt. Regnbågigt är bästa färgen om ni frågar barnen. Nyanserna säger tråkig mor. Men faktum kvarstår: Landet förändras. 

Några andra som förnekar alltifrån problem, resultat till forskning är den privata skolnäringen. När Lärarförbundets ordförande skriver om lärande före vinst i DN Debatt "Lärarförbundet efterlyser därför en debatt om skolans resursfördelning och ersättningssystem." så lämnar en bekant förbundet. Oklart varför. När jag talar med en utlandssvensk så talar denne om oviljan att flytta hem delvis beror på den dåliga svenska skolan. Man hör nästan paniken i rösten. Lärarna är satta med munkavle i den privat skolnäringen, resultaten rasar och vi föräldrar framstår som paranoida bakåtsträvare som ifrågasätter ovetenskapliga pedagogiska medoder som C3B4ME. En metod som innebär att  lärarrollen byts ut till en slags tyst coachfigur (skaka på huvudet, peka på C3B4ME-skylten: fråga och sök svaren tre gånger innan jag hjälper dig). Nog tystnar barnen vad det lider, även om jag tror att barnen kan ha skoj och lära sig saker genom att titta på filmer i sina ipads också... Jag undrar bara hur det känns att vara lärare idag? Tänker också att metoden säkert kan ha sina fördelar, men inte redan på lågstadiet. Troligtvis beror min föräldrastress inte bara på den enorma kärlek jag känner, utan även oron över hur barnen ska klara sig i en stentuff global värld utan tillräckliga kunskaper. Min dumma, dumma oro. Auooomh... Auooomh...


Puss!
/Döden döden döden (alla bär vi våra strider, så vi får allt kämpa lite mer med snällheten)