När det är skönast att blunda

Klart Leffe inte menade något illa

Den här texten kan läsas på flera sett och man väljer själv hur man vill döma andra. Personligen pendlar jag mellan en simpel önskan om att kriminalisera dumhet, eller frågar mig om det helt enkelt inte borde sjukdomsklassas?

Det jag tycker om med texten är att den pekar på civilsamhällets ansvar. Hur vi beter oss mot de verkliga förövarna: vännerna och släkten, ni vet. När silence blir sådär behagligt sexy. Hur vi accepterar dumhet när den är i vår närhet eftersom vi då känner nyanserna. När det är enklast och skönast att blunda. 

"Att ta avstånd från tre främmande män på internet är så mycket enklare än att inse att ens egen son, bror eller kompis begått ett övergrepp. Eller att för den delen granska sig själv. Att ta avstånd, demonisera och uppmana till hårdare straff förstärker bara bilden av att det finns onda och goda män – när verkligheten är klart mer nyanserad."

... inse att ens egen son, bror eller kompis begått ett övergrepp. inse att ens egen son, bror eller kompis begått ett övergrepp. inse att ens egen son, bror eller kompis begått ett övergrepp. Fastnar i mig. Hur vi vänder bort blicken, talar i stängda rum men nästan alltid vänder bort blicken. 

"Jag vet att killar som begått övergrepp blir skyddade av sin omgivning. Och framförallt – jag vet att många av de som begår övergrepp inte ens själva vet om att de gör det."

"Därför måste vi även denna gång prata om grundproblemet – att många killar och män inte har fått lära sig var andras gränser går och därför inte förstår när de begår övergrepp."

Alla är så rättskaffens fram tills dess att det händer något på riktigt. Då kryper vi ihop till små vaga, osäkra bollar, som damråttorna under sängen. Tysta och grå. Klart Leffe inte menade något illa. 

Ja, det är svårt att leva och alltid göra rätt. Vi dansar alla runt i samma lilla ring.

Puss!
/Döden döden döden