Att leva i

en jävla kommuniststat 

Idévärlden föll pladask med Kajsa Ekis Ekman och ämnet Kapitalismen är ohållbar. Tråkigt, när ämnet är så intressant, nu med Trump som galen överstepräst. Gamla idéer om kapital som investeras och ger avkastning gäller ju inte längre när man spelar med andras pengar som pensioner eller skattemedel, eller bara använder lånade och ärvda slantar som växer utan att man själv varken skapat eller producerat något. Hade önskat mig en intressantare debatt, men detta blev korkad vuxenmobbning. Företagande är bra och behövs (marknad) men vi behöver lagar och regler och någon slags rimlighet. Men frågan är om det handlar mer om en ideologi, vilken tenderar att fungera som en religion, snarare än en ism? I alla fall hos opponenterna.  Min hjärna viskar något fult till mig också. Handlar det om yta? Hur Ekis ser ut. Men min hjärna viskar förhoppningvis fel. Duktiga flickor ska ju inte bara prestera och behaga, de får inte se ut hur som helst heller. Människans djupa ytlighet, glöm aldrig den. Ytligare människor än dem som verkar gosigt naturliga finns inte, jag lovar och svär. 

Tänker på auktionshandlaren jag träffade häromdagen som var så himla förbannad "vi lever i en jävla kommuniststat" och jag undrade hur han menade. Han var upprörd över att man inte får handla med träsorter hur som helst. Cites (Washingtonkonventionen) via Jordbruksverket vill ha papper på att det är ett gammalt palisanderbord exempelvis. Cites jobbar med att skydda hotade djur- och växtarter. Jävla kommunister alltså...  

Kanske diskussionen också kunde handlat om varför äldre får så låga pensioner eller varför gamla får ligga och dö ensamma istället? Varför vräks gamla? Varför klarar vi inte av att ta hand om dem som har det svårast och så vidare? Men klart Nisse och Pisse (förlåt!) måste få tjäna lite först, så klankar vi ner på flyktingar och annat löst folk vi inte gillar under tiden.

För varför handlade inte samtalet i Idévärlden om dem som kapitaliserar på andras inbetalda pensioner, bankavgifter och skatter, då hade kanske samtalet hamnat mer rätt? Varför hjälper man indirekt rasister genom att inte diskutera problemen på riktigt med den ojämna fördelningen? Varför är kapitalisternas rättigheter viktigare än medborgarnas när det gäller skola, vård och omsorg exempelvis och framförallt varför diskuterar vi inte människans inneboende girighet. En helt naturlig, lite tråkig sida som behöver rätt råd och stöd för att inte hamna alltför snett. Varför kommunistkortet? Jag vill faktiskt förstå hur man tänker här (se bilden ovan). Hur bra är det för Sveriges befolkning att några skor sig på deras inbetalda pensionspengar. Vanvett tycker jag, utan att vara särskilt politisk. Varför gör vi inget åt miljön, sinnesjukt tänker jag och känner mig ändå lite politisk.

/Döden döden döden