Skitstövlarnas tidsålder

Den oskrivna regeln (stay cool) 

Catherine Deneuve under inspelningen av La sirène du Mississipi 

av François Truffaut, 1969. Foto: Mary Ellen Mark

❤️

2014 läste jag The Pitchforks Are Coming i Politico. En entreprenör, en sån där ofattbart välbeställd typ skrev insiktsfullt om att hans gäng, the plutocrats, inte behöver så ojämförligt mycket mer än alla andra, lite slappt sammanfattningsvis. Jätteintressant läsning och kom att tänka på texten i samband med Vices Charlottesville-film: att högafflarnas revolt mot en ohållbart system istället blev syret till facklornas brutala fascism, rasism och nazism (och jihadism, samma andas barn). Sällan jag vill gråta när jag ser på youtube men om man inte ser varningslamporna blinka så måste man ju vara både blind, döv och rätt dum i huvudet. Please note: Inget ont om blinda eller döva. Men det finns ingen tid för vackra omskrivningar längre. Inga milda förklaringsmodeller. Istället måste vi tänka mer på hur vi är för att inte fastna i skitstövlarnas tidsålder. Det är jättelätt att vara elak, sarkastiskt och göra sig lustig på andras bekostnad. Ibland formulerar jag så elaka tankar att jag rodnar och skäms (!) men jag håller i mig. Jag släpper inte ut rovdjuret, även om det hade varit himla festligt briljant och så förfärande enkelt ibland.  Tänk, någon hade kanske till och med dunkat min rygg. Det hade ju kunnat kännas gött någon gång.

Om ni frågar en ung sverigedemokrat idag så säger troligen hen att kriget står mellan högern och vänstern (allt liberalt*). Det här konstruerade kriget mellan folk (ras mot ras, religion mot religion eller högern mot vänstern) får oss hela tiden att tappa fokus. Jag tror att det enda som kan rädda oss idag är att vara mer hänsynsfulla mot varandra. Det låter så futtigt och banalt, men bara lite klassisk omtanke och kärlek och en kul riverdance kan rädda världen idag. Så att vi någon gång kan börja jobba  med annat, viktigare. 

Vi tror nog alla att vi bär svaren på livets frågor inom oss. Vi vet och känner så mycket. Vinden blåser, hösten kommer men vid Medelhavet fladdrar solparasollen som i en sextiotalsfilm kvar. Det är inte så himla lätt att leva alla gånger men vi tragglar ju på. Trots att det kan göra ont. Trots att det gör ont. Lite generell empati hade inte skadat. 

(hundarna brinner)

Varje gång du är ogin föder du en kraft som ingen vet vart den bär hän, kära vän. I akutskedet, det moraliska nu:et skulle jag vilja påstå, jobbar man bara på, sen kan man käbbla om vem som fått bästa kudden eller nåt'.

Jag har tjatat om gråskalor och nyanser, det gäller inte längre.

Stay cool.

Puss!
/Döden döden döden

* Med liberalt menas saker som jämlikhet, discodans och att få rösta på och älska vem man vill.