sarah eisenlohr
Inser att jag har kunnat skriva, men inte här och nu. Det var rätt längesen.
Jag väntar på en morgondag som aldrig tycks komma: öppnar balkongen. Det doftar nästan likadant som förr, bara mindre intensivt. Det finns ju stråk av lera och hav och fågelsång även på en stadsbalkong. Kaffet är detsamma men soffan den är ny. Själva ruset uteblir.
Somrarna är svåra och lite av en besvikelse med det vi inte riktigt vill fatta som sant: Sverige är väldigt vackert men också ganska kallt.
Söker efter en bild, istället dyker Walt Whitman och Leaves Of Grass upp. Har inte läst, läser om Walt Whitman på Wikipedia:
Förhållandet mellan kroppen och själen är ett annat viktigt tema i Leaves of Grass. Diktsamlingen inleds med en inskription, som konstaterar att kroppen och själen är ett och samma:
"Come, said my Soul, / Such verses for my Body let us write, (for we are one)."
Brink menar att Whitman vill förmedla att såväl själens längtan som kroppens begär härrör från samma källa: från själva existensen. De är samma sak. Den som eftersträvar upplysning och den som i kärlekens tecken idkar samlag ägnar sig i grund och botten åt samma sak. För att nå 'sanning' behöver man känna både kroppen och själen, eller, egentligen, hela sig själv.
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar