Behärskning

2018

Värmen. Måsarna. Ljuset. Barnen. Pengarna. Oron. Hälsan.

Del av Morning (1926) av Dod Procter. Tate. 

Har gjort nästan allt. Tackat ja till det mesta fastän orken inte existerar ”man ska göra roligt också, sånt som gör en glad.” En kväll får jag frossa. Jag försöker tala om att nu måste jag gå, men jag fastnar i loopen. Dubbla täcken, skakar, sover som en död. Vaknar, men orkar inte röra mig. Lycklig över åtta timmars sömn.  Ligger stilla i flera timmar. Tusen koppar kaffe men kommer ingen vart. Jag får konstiga blödningar, sätter saliven i halsen, ont i kroppen, tanken ständigt trög. Fumlig, dum och trist. Det är verkligen tråkigt att känna sig dum.

Magen har liksom svällt upp som en ballong. Korpulens utan pondus. Ryggen har sjunkit ihop och håret har jag gett upp för längesen. Näsan är röd, ögonen skumma och tänderna sneda.

Sommaren omfamnar jag stressat. Värmen, vad ska vi ta oss till du och jag. Jag vill ju vara med dig, men vet inte riktigt hur. Barnen sover och jag är trött. Vill ligga på en filt mellan hav och skog och bara vila en stund, men sen då? Den där girigheten jag känner, hur fångar jag känslan allra bäst. Färgen på gräset, förgängligheten för att allt ändå alltid har ett slut.

Vinden fläktar genom fönstret. På mig, på sängen. Nästan bar.  Ljuset blir allt mer till dunkel, dunkel älskar jag nog allra mest.

/Döden döden döden