Vaknar vid 6-tiden.
Sovmorgon.
Däckade igår.
Kroppen helt slut. Ben och armar influensaömma.
Orden borta.
Gråter. Är detta mitt liv för alltid?
Orkar inget. Forfarande.
Varken bläddra i mina papper eller borsta tänderna.
Orkar värma vatten och ”laga middag”.
Varje aktivitet sänker mig fortfarande.
Barnsliga små mysiga aktiviteter. Alla aktiviteter. Alla människor.
Min man är jätteskadad.
Jag ligger i ett mörkt rum. Ibland öppnar jag upp.
Det finns en orimlighet i detta som jag fortfarande inte klarar av att acceptera,
eller kan förklara.
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar