Så fort jag fått vila lite väller all förtvivlan över mig. När det handlar om att överleva dagen hinns inga känslor med. Kan inte lyssna på musik längre utan att bli ledsen. Orkar inte fotografera mer. Jag har tappat lusten för livet men kämpar på. Ändå. Det är som att jag vet att det kan bli bättre, men också mycket värre, sen.
Lilla H tittar efter grodyngel i dammen och frågar: - snälla, får jag ta med några hem? Desperat längtan efter husdjur besvaras med ett auktoritärt nej. Jag känner hennes längtans sorg, och tänker, sen…
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar