Look at us now

…oh, there's just an empty space

Tuija Lindström (och Jesper Örtman): ”Med guide på stranden”, ur serien ”Look at us”, 2000. 

Sorry borry, för uruselt språk, men tiden är knapp, tankarna många och fladdrar förbi, på tok för fort. 

En dotter bakar. Ständiga avbrott. Livet är kort. 

Jag for till Landskrona för att titta på Tuija Lindström-utställningen och lyssna på ett samtal. Det var en fin försommarvarm afton med solen över strandlekande tonåringar och ensamvandrare med hundar, de gröna bladens skuggor fladdrade vid mina skitiga skor.  Det var ett stillsamt, intressant och avspänt samtal mellan ”Niclas Östlind (fil dr i fotografi) och Jenny Källman (fotograf och konstnär) samtalar med utställningens curator Mia Bengtsson Plynning kring Tuija Lindströms gärning som professor vid Högskolan för Fotografi och Film, nuvarande HDK-Valand – Högskolan för konst och design.”

Själv vill jag bara förstå exakt vad i bilderna i serien Look at us now som gör dem så iögonenfallande fantastiska; lågmälda men extatiska i sin perfekta (chilliga) komposition. De chockar mig. Kan inte sätta fingret exakt på vad som gör dessa bättre än allt annat, typ.  Eftersom jag precis skrivit lite om att fotografera med f***** så undrade jag om samtalet även skulle glida över till vår samtid och den som nämndes ”som Tuija nog tyckt väldigt mycket om var, ta da: Arvida Byström. Ja, kanske det!? Jag ska i alla fall försöka åka förbi Dunkers och kolla in hennes utställning,  som enligt Dennis Dahlström ”Speglar samtiden på ett sjukt träffsäkert sätt”. Precis som att sex, pengar och kulturarv är lättaste vägen till mer pengar och kulturell status. Rikemansbarn som provocerar.  Ja ja… Intet nytt under solen. Allt handlar om cash och kontext, I guess.  

Arvida Byström , intervju i Nöjesguiden 2013:

Hanna Antonsson, dotter till fotograf/konstnär Lotta Antonsson? Orkar inte bry mig. Konst förutsätter arv eller sisu, helt klart. Men rättvist är det inte.  

/Döden döden döden